I många år gick Nestes oljetanker Arctica på en stadig rutt mellan Norge och Sköldvik i Borgå. Hon fraktade råolja till Nestes raffinaderi.
Men plötsligt i oktober bytte hon rutt. Arctica började gå från den ryska oljehamnen Ust-Luga i Finska viken till EU:s största hamn, Rotterdam.
Inom sjöfartskretsar höjde många på ögonbrynen: Har Arctica gått över till ryska skuggflottan och börjat transportera rysk sanktionerad olja?
Så är det inte. Enligt uppgifter från den oberoende tankesmedjan CREA, som forskar i övergången till ren energi, transporterar Arctica olja från Kazakstan.
Den kazakstanska oljan är inte belagd med sanktioner av vare sig EU eller USA. Trots att den lastas ombord på fartyg i ryska Ust-Luga och trots att den transporteras dit genom tusentals kilometer långa ryskägda oljeledningar.
Bakom den uppseendeväckande kursändringen ligger ett ägarbyte. Arctia har sålts och den nya ägaren fraktar inte längre Nordsjöolja till Finland utan kazakstansk olja till EU.
President Stubb talar för oljan från Kazakstan
Efter anfallskriget i Ukraina har EU minskat sitt ryska oljeberoende med så mycket som 80 procent och det har delvis lyckats med hjälp av oljan från Kazakstan. I dag är Kazakstan EU:s tredje största oljeleverantör efter USA och Norge.
Rysk olja får inte importeras till EU:s hamnar, men kan fortfarande nå EU via oljeledningar till Ungern och Slovakien. EU-ledarna diskuterar nu ett totalförbud för all rysk energi till år 2028.
När president Alexander Stubb nyligen besökt Kazakstan talade han för ett utökat samarbete med landet för att nå målet.
– Nu när Europa kopplar loss sig från rysk energi [...] kommer Kazakstan in som en viktig spelare, sa Stubb i en intervju till tidningen Kursiv.
Samarbetet med EU är viktigt också för Kazakstan. Landet är mycket beroende av sin oljeexport som står för en tredjedel av landets bnp. Kazakstan är ett stort land som gränsar till Kina, Ryssland och Uzbekistan, men landet saknar egen havskust och är därför beroende av oljeledningar för sin export.
Oljan från Kazakstan är inte utan problem
Den kazakiska oljeproduktionen sköts av västerländskt ägda bolag som Chevron, Exxon och Total. Men Kazakstans oljeutvinning har ändå problem. Till exempel har det rapporterats om stora hälsoproblem på orter nära oljefälten.
Dessutom används Rysslands oljeledningar för att exportera oljan.
Det viktigaste röret går västerut, till Svarta havet. Den allra största delen av Kazakstans olja exporteras den vägen, via ryska exporthamnar som till exempel Novorossijsk.
Den näst största riktningen är den norrgående, till Ust-Luga inne i Finska viken. Inte heller den lösningen är politiskt problemfri i det nuvarande säkerhetspolitiska läget.
Råoljans huvudspår från Kazakstan till EU:
Oljeledningarna till Finska viken är ett par tusen kilometer långa och ägs av det ryska statliga företaget Transneft. Bolaget har varit på EU:s sanktionslista i över tio år.
Därför är den olja tankern Arctica skeppar till Rotterdam inte oproblematisk. Det säger Veli-Pekka Tynkkynen, professor i rysk miljöpolitik vid Helsingfors universitet.
– Ryssland drar in pengar till sitt anfallskrig med den här kazakiska oljan. Man ger också Ryssland en möjlighet att kontrollera strömmen. För EU:s säkerhetspolitik är det oroande, säger Tynkkynen.
När den kazakstanska olja pumpas in i det enorma ryska oljeledningssystemet blandas olika kvaliteter till det som kallas Urals. Den olja som sedan lastas ombord på Arctica i andra ändan är därför bara på pappret kazakstansk.
– I själva verket är det rysk Uralsolja som lastas där och inte kazakstansk olja, säger Tynkkynen.
Isaac Levi är expert på tankesmedjan CREA och följer de ryska oljeflödena. Han anser att det måste ställas frågor när EU går in för att byta ut den ryska oljan till kazakstansk. När de olika oljekällorna blandas i ledningarna kan det vara lockande att sälja rysk olja som kazakstansk för att undgå sanktionerna.
– Visst finns det verifikat men inte heller myndigheterna kan vara helt säkra på varifrån oljan kommer eftersom den inte går att spåra fysiskt, säger Isaac Levi.
Magnus Winberg, lektor vid Novias sjöfartsutbildning, är också kritisk.
– Det hela låter lite suspekt. Men håller man på med skumraskaffärer så hittar man nog sätt att göra svart till vitt, säger Winberg.
Neste avböjer intervju
Neste är fåordigt när det gäller försäljningen av oljetankern Arctica. Det statsägda företaget vill inte ge någon intervju.
De berättar bara kort att tankern såldes redan för tre år sedan till det grekiska rederiet Jonah Company Limited och har hyrts tillbaka till Neste sedan dess.
I början av oktober tog avtalet slut och Neste överlämnade fartyget till ägaren i Borgå.
”Efter att fartyget överlämnats har Neste inga som helst kopplingar till det”, skriver Neste i ett e-postsvar till Svenska Yle.
Lektor Magnus Winberg bedömer att de grekiska redarna antagligen är seriösa. Det gäller också Marshallöarna där Arctica numera är flaggat.
Professor Veli-Pekka Tynkkynen säger att Neste agerat så gott man kunnat, men att moralen i försäljningen ändå kan diskuteras.
– Det är nog bara priset som spelat in. Som jag ser det har Neste inte haft några andra möjligheter. På pappret är ju allt lagligt, säger Veli-Pekka Tynkkynen.
Neste säger att Arcticas livstid börjar ta slut. Hon är ett gammalt fartyg på 20 år men anses hålla bättre än andra tankrar eftersom hon är robust byggd för att klara Östersjöns isar.
Veli-Pekka Tynkkynen oroar sig för vad som händer om Arctica säljs vidare
– Handeln är fri och hon kan till exempel hamna hos ryska skuggflottan, säger han.