En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
År 1994 var Monika Fagerholm nominerad till Finlandiapriset med romanen Underbara kvinnor vid vatten, och år 2019 med romanen Vem dödade Bambi? Det är med andra ord tredje gången som Fagerholm är nominerad till detta prestigefyllda pris, och hon konstaterar att det känns bra.
– Det känns faktiskt jättebra. Jag är jätteöverraskad. Med den här romanen, Döda trakten/Kvinnor i revolt har processen varit lite annorlunda. Det har varit en rätt så lång och knölig process. I synnerhet under det senaste året. Men romanen blev färdig, och det känns bra.
I centrum för handlingen har vi en 18-årig Alice, som Monika Fagerholm beskriver som en väldigt vanlig, ung kvinna:
– Det här är inte en berättelse om flicksymbios eller ens karismatiska flickor med jättepotential utan det är egentligen helt tvärtom. Alice är en väldigt vanlig ung kvinna på tröskel till någon slags vuxenhet, om att ta steget ut i världen och skapa en relation till det som finns utanför henne själv, och ta reda på vem hon är. Ett sätt för Alice att utforska sig själv är att börja skriva.
De sena tonåren är en oerhört formativ tid, och romanen växer till ett slags bildningsroman där Alice möter ett antal människor som kommer att bli centrala för henne, människor som vägleder henne i skrivandet och i läsandet, människor som formar hennes syn på sig själv och på världen.
Romanen Döda trakten/Kvinnor i revolt är den första delen i en planerad trilogi och den utspelar sig under åren 1976-77:
– Under just de här åren händer det egentligen ingenting särskilt. Och det är nästan poängen med det. Det är en tid efter de stora politiska rörelsernas tid. Den tiden är över nu i den här romanen, men det har inte kommit något annat istället. Man lever i en tid av väntan och ganska mycket som mullrar under ytan. Mycket våld faktiskt. Men samtidigt har man den här känslan av att det snart börjar hända någonting. Den här tiden har beskrivits som den mest fredliga tiden efter andra världskriget. Man kan ju tycka att det säkert inte alls är sant, men ur ett västerländskt perspektiv var det så.
De kommande två delarna i trilogin kommer att utspela sig i slutet av 1980- och början av 1990-talet samt närmare vår samtid.
– Det handlar om människan i tiden, om människan i samverkan med sin tid. Om rörelser i tiden, och hur vi formas av det. Hur människan och människobilden formas. Det är ju inte bara fråga om yttre händelser, utan allt det här påverkar oss: hur vi är, vem vi är. Det här är ett litet äventyr för mig. Att skriva och se hur allt det här har påverkat oss.
Lyssna på hela intervjun med Monika Fagerholm:
De nominerade verken till Finlandiapriset är:
Monika Fagerholm: Döda trakten/Kvinnor i revolt
I Döda trakten/Kvinnor i revolt vecklar sig en berättelse fram som närmast kan beskrivas som en bildningsroman, en coming-of-age-berättelse som innehåller alla ingredienser man förväntar sig av genren: skavande familjedynamik och sprickande fasader, barndomens vänskaper går om intet och nya blir till.
Den äldre mentorn som tar den unga under sina vingar och förflyttningen från uppväxtens bekanta miljöer till något nytt, färgsprakande, formativt.
Kärlek. Uppror. Revolt.
Läs vår recension av Monika Fagerholms roman:
Marjo Niemi: Pienen budjetin sotaelokuva
Berättaren återvänder till barndomens landskap, en förfallen liten industriort. Av den förflutna storheten återstår bara en bar och en butik. Föräldrarna är borta och brodern försvunnen, ingen väntar på berättaren i det gamla hemmet. Ändå är han inte ensam. Någon eller något vakar över honom, och den vuxne och barnet riskerar att blandas samman i minnenas korseld.
Riko Saatsi: Yönistujat
Den karelska familjen som evakuerats har en mormor, Tatjana, som håller på att dö, och den känslige pojken Lasari drabbas av syner. När mormor går över till de dödas värld börjar familjens mor Nasti förbereda vakan. Hennes man kräver att allt ska göras som det ska. Man måste tillverka en kista, kalla till sig närstående och grannar för att vaka vid liket.
Elli Salo: Keräilijät
Livet på en lägergård i Kajanaland kretsar kring att filma björnar och tillfälliga turister. Den avlägsna platsen leds av rovdjursfotografen Ani och hennes flock; bibliotekarien Ljudmila samt en schäferhund som tjänstgjort vid gränsbevakningen.
Arkeologen Heini anländer till trakten för att undersöka lämningar från krigstiden. Uppgörelsen med det förflutna för allihopa in i okontrollerbara förhållanden, vare sig de vill det eller inte.
Jarkko Volanen: Vainovalkeat
Bröderna möts efter en lång separation. Viktor har släppts från fängelset, Valdemar lever ett lydigt tjänstemannaliv. Det förflutna har lämnat sina spår i dem, men ändå verkar barndomen vara höljd i dunkel.
Anna och Elena är ett par som har en liten pojke. Varje dag fruktar de att deras kärleksförhållande ska avslöjas, då kommer barnet att tas ifrån dem. Hotet förstärks av Annas arbete i en organisation som hjälper förföljda. Där träffar hon Valdemar, som ber Anna om hjälp. Tillsammans utarbetar de en vågad plan.
Vainovalkeat är en roman om terrorns offer, fiktiva identiteter och den kärlek som binder människor till varandra.
Hanna Weselius: Pronominit
Pronominit är en roman om hur beständigheten tog slut, undantagstillstånden etablerades och framtiden rycker utom räckhåll. Vad är jag och vad behövs du till på resan mot det okända? Vad sträcker vi oss mot, vad betyder vi?
Ett passagerarplan lyfter och ger sig av mot en annan kontinent. Det visar sig att avgången varit kaotisk och lastutrymmet vårdslöst packat. En del av passagerarsätena är täckta med presenningar, cateringen är bortglömd och serveringsvagnens sortiment är märkligt. Den enda film som visas är James Camerons Titanic. Passagerarna betjänas av en enda outtröttlig steward.
Vad kunde ha gjorts annorlunda för att årstiderna inte skulle ha blandats ihop? Vad är den märkliga svamp som sprider sig överallt? Vart är planet på väg?