Först de goda nyheterna: Finland har goda chanser att bli koldioxidneutralt efter år 2040 och därmed nå en situation där vi binder mer koldioxid än vi släpper ut vid mitten av detta århundrade.
Den dåliga nyheten är att regeringen med de nuvarande åtgärderna inte kan uppnå klimatlagens mål om koldioxidneutralitet till år 2035. Men i ett längre perspektiv är det fullt möjligt.
Tillsammans med Finlands miljöcentral, Naturresursinstitutet och Geologiska Forskningscentralen har Teknologiska forskningscentralen VTT skisserat olika scenarier för hur Finland kan uppfylla klimatlagens mål om att utsläppen 2050 ska ha minskat med minst 90 procent jämfört med nivån år 1990.
– Det kommer att kräva politisk styrning, investeringsbeslut inom de närmaste tio åren och att man målmedvetet arbetar för det, både med teknologiska och naturliga kolsänkor, säger Tiina Koljonen, ledande forskare vid VTT.
Forskarna har tagit fram fyra olika möjliga scenarier för hur Finlands klimatframtid kan se ut.
I två av scenarierna finns en tydlig politisk styrning eller en marknadsstyrning som liknar den nuvarande. I de två resterande har det skett olika beteende- och normförändringar i samhället.
– Vi har försökt göra de här fyra scenarierna så olika varandra som möjligt för att gestalta hur olika framtiden kan bli. Men de är bara scenarier, verkligheten kommer antagligen att bli någonting mitt emellan, säger Tiina Koljonen.
Den stora skillnaden mellan scenarierna är hur stor kolsänkan är, alltså hur mycket skog som avverkas per år eller vilka tekniska lösningar för koldioxidinfångning och lagring som tas i bruk.
Ju mer skog som avverkas, desto större blir kravet på omställning för varje enskild medborgare.
1. Finland först
I den första framtidsbilden satsar Finland och EU på att vara självförsörjande.
Avvecklingen av utländska importbränslen maximeras och i stället ska man göra bränsle av koldioxid.
Finland importerar inget virke och avverkningsnivån ligger nära den nuvarande situationen, alltså cirka 70–71 miljoner kubikmeter virke per år.
2. Marknaden och företagen först
I det andra scenariot är Finland och EU föregångare i ren energi och grön omställning. Finland exporterar produkter med högt mervärde och är långt digitaliserat.
Virkesimporten är 5 miljoner kubikmeter per år och avverkningarna större än i dag, runt 80–81 miljoner kubikmeter virke per år.
Kött produceras i laboratorier, vilket minskar behovet av jordbruksmark. Minskningen har skett särskilt på Finlands torvåkrar.
Samhällsstrukturen koncentreras till tillväxtcentra och klimatlösningarna är marknadsbaserade.
I den här visionen går Finland bland annat in för satsningar på BECCS, det vill säga koldioxidinfångning av cellulosafabrikernas utsläpp som sedan lagras i gamla oljelager i havsbottensediment.
3. Med miljön i fokus
Det tredje scenariot betonar global rättvisa och att finländarnas vanor har förändrats mot en mer hållbar konsumtion. Företagens externa utgifter syns i kostnader och priser. Konsumenten är med och betalar när och om miljön smutsas ned.
Skogsavverkningen minskar rejält till under 51 miljoner kubikmeter virke per år och virkesimporten upphör. Arealen för strikt skyddade skogar växer till 1,35 miljoner hektar.
Den globala klimatpolitiken är drivande och i de nationella klimatåtgärderna betonas naturliga kolsänkor, det vill säga större arealer skog.
4. Befolkningen i fokus
Det fjärde scenariot bygger på regional rättvisa och vanor som går mot en mer hållbar konsumtion. Samhällsstrukturen är decentraliserad med närenergi, närmat och närservice.
I den här framtidsbilden minskar skogsavverkningen till ungefär 63 miljoner kubikmeter virke per år fram till år 2035. Virkesimporten är 5 miljoner kubikmeter per år. Den skogsareal som skyddas är 0,90 miljoner hektar.
I klimatåtgärderna betonas frivillighet, resurseffektivitet och cirkulär ekonomi.
Boende, transport och matvanor viktiga
På en fråga om hur finländare förhåller sig till klimatåtgärder svarar Sampo Soimakallio, ledande forskare på Finlands miljöcentral, att finländarna tycker att de redan har gjort ganska mycket på det personliga planet.
– Särskilt mycket motstånd möter förslaget att övergå till en vegetarisk diet, bli vegan eller att köpa elbil.
Enligt Soimakallio kan man göra mycket med lagstiftning. Det ger möjlighet för samhället att påverka vilken väg vi väljer, så att både produktion och konsumtion blir mer ekologiska.
– I praktiken är det triangeln boende, transport och matvanor som inverkar mest, säger Sampo Soimakallio.
Vilket av de fyra scenarierna tror du mest på och varför? Berätta i kommentarsfältet.