Jaktsäsongen är i full gång och älgjägarna i Pedersöre är sysselsatta med att reducera stammen. I angränsande jaktområden i Härmä, Evijärvi och Kortesjärvi, har man beviljats lov att också jaga skogsren. Men i Pedersöre har man tre år fått avslag på önskemålet om att fälla ren, trots att skogsrenen kan bli ett växande problem för både trafiken och odlingar.
– Stammen ökar. Men den ligger ganska stabil kring 2 000 i Österbotten. Men de senaste åren har skogsrenarna kommit längre och längre västerut, säger Mattias Kanckos, som är biolog och verksamhetsledare för Pedersörenejdens jaktvårdsförening.
Under flera år har man sett allt mer förekomst av skogsren i både Pedersöre och Karlebytrakten. Och trafikolyckor där ren varit inblandad har blivit vanligare, säger man både på räddningsväsendet och från jägarhåll.
Ingen rätt att jaga ren i Pedersöre
Speciellt under vinterhalvåret drar sig skogsrenen ut mot kusten. En viktig orsak är tillgången på mat vintertid, där renlaven börjar bli uppäten inåt landet.
– Vi räknar vissa vintrar med att ha 500–1000 skogsrenar på området, säger Kanckos.
Några av föreningarna i Pedersöre har i tre års tid sökt tillstånd att fälla en skogsren, men hittills fått avslag på ansökan. De som beviljats licens att skjuta ren har fått lov att fälla endast en individ. En sådan kvot påverkar inte stammen alls, säger Kanckos.
Får man börja jaga skogsren tror Kanckos att uppföljningen av arten ökar. Dessutom finns det för jaktlagen en symbolisk och möjligen ekonomisk nytta av att få fälla även ett enda djur.
– Det ger skogsrenen ett annat värde om den är jaktbar. Den kanske blir mer accepterad också bland jägare, säger Mattias Kanckos.
Dessutom har jaktföreningar som beviljats lov auktionerat ut rätten att skjuta renen. Det har kunnat inbringa tusentals euro till föreningen, då det till och med funnits utländskt intresse att få komma och jaga ren.
Från utrotad till överflöd
Skogsrenen var länge helt utrotad i Finland, då den under lång tid jagades för föda. På 1920-talet var beståndet lika med noll, tills man både fick en viss invandring från Ryssland och gjorde återinplanteringsförsök i Salamajärvi nationalpark i Perho.
– Det lyckades över förväntan och den stammen är ju frilevande nu. Man pratar nu också i Sverige om att återinföra skogsrenen, säger Mattias Kanckos.
Även om skogrenen var åtråvärd att få tillbaka i den finländska faunan kan den bli problematisk då den blir talrik. Utöver att antalet trafikolyckor ökar kan en hjord på några hundra renar förstöra odlingsmarker och skördar.
Man får vara rädd det blir fler olyckor
Mattias Kanckos
Att tillgången på renlav minskar inåt landet får skogsrenhjordarna att söka sig längre västerut, vilket syns både i Österbotten och Södra Österbotten.
– Min framtidsvision är att de vandrar ännu längre västerut i jakt på föda varje vinter framöver. Det kan bli större bekymmer när de kommer till de mer livligt trafikerade vägarna som Riksåttan, så man får vara rädd att det blir fler olyckor, säger Mattias Kanckos.
Renen mer hotad än vargen
Förutom jakten finns också en naturlig reglering i stammen. Vargen jagar ren året om och den stora vargstammen ser till att hålla ner antalet skogsrenar.
– Starka vargstammar och skogsren går inte riktigt bra ihop. Skogsrenen förökar sig väldigt långsamt, med bara en kalv per år. Så om vi låter vargstammen öka obehindrat på områden med skogsren, kommer skogsrenstammen att gå ner väldigt kraftigt.
Kanckos tycker att det är en intressant konflikt att man samtidigt försöker skydda två arter som strider mot varandra.
– Vilken väljer man att prioritera? Tills vidare har man väldigt starkt prioriterat vargarna. Men den här arten som är mer hotad har man inte beaktat på samma vis, säger han.
Därför säger han att de flesta jägare idag anser att vargstammen behöver regleras.
– Dels för att trygga andra viltarter, men också för att vargen ska hållas människoskygg. Så en begränsad stamvårdande jakt på varg är det som många jägare önskar.