Statsrådet kommer inom några veckor att ge sitt lagförslag om den så kallade skuldbromsen.
Den politiska diskussionen ger lätt en bild av att det handlar om ett system som låser kommande regeringars händer, så att de måste hålla reda på att den offentliga skulden för varje år minskar med 0,75 procent i förhållande till bruttonationalprodukten.
Bruttonationalprodukten (bnp) varierar i regel från år till år. När det går bra i ekonomin och ekonomin växer ökar bnp. Då minskar skuldkvoten automatiskt.
Men under en recession minskar bnp, och då stiger skuldkvoten även om Finland inte skulle låna en cent.
Så vill politikerna inte ha det. Därför används minskningsmålet på 0,75 procent bara när en ny regering ska tillträda. Med hjälp av det och EU:s gränsvillkor slår man fast hur regeringens och den offentliga förvaltningens ekonomi borde utvecklas under de kommande fyra åren.
Efter det följer man med hur sparmålen uppfylls, inte hur skuldkvoten varierar i förhållande till bnp.
”Finland har inte råd att stimulera med stöd”
De som står bakom den parlamentariska överenskommelsen om skuldbromsen betonar ändå att målet är att på längre sikt minska Finlands skuldkvot.
I Yles diskussionsprogram A-studio i tisdags sa till exempel den sannfinländska riksdagsgruppens ordförande Jani Mäkelä att Finland inte längre har råd att kompensera varje ekonomisk lågkonjunktur med statliga stöd.
De politiker som tänker så hoppas alltså att den parlamentariska överenskommelsen ska binda den kommande regeringens händer, så att de under normala förhållanden inte kan ta lån för att stimulera Finlands ekonomi ens under dåliga tider.
Orsaken är att de vill övertyga marknaderna om att Finland på allvar förbinder sig till att minska sin skuldkvot.
Ju mindre marknaderna litar på Finland, desto dyrare blir vår utlandsskuld då räntekostnaderna stiger.
Många undantag
Många ekonomer anser att det kan vara klokt av en stat att spara pengar när det går bra i ekonomin och lyfta lån för att stimulera ekonomin när det går dåligt.
Sanna Marins regering lyfte till exempel stora lån för att minska de negativa effekterna av coronapandemin.
Frågan är om skuldbromsen hindrar Finland från att stimulera ekonomin med lån i framtiden.
Marketta Henriksson är chef för Finansministeriets sekretariat för EU- och internationella ärenden. Enligt henne är risken ganska liten.
Ett läge där det kan uppstå problem skulle vara om en ny regerings sparmål slås fast i ett läge där det går dåligt för ekonomin, och ingen ljusning verkar vara i sikte under den kommande regeringsperioden.
Då kommer sparmålen att bli stränga och rörelsemånen att stimulera ekonomin liten.
I regel brukar ekonomer ändå sällan räkna med att ett dåligt ekonomiskt läge fortsätter i fyra år utan att förbättras.
Dessutom är sparmålen inte huggna i sten.
Regeringen kan strunta i sparkraven
Regeringen kan självmant besluta att avvika från sparkraven ifall det ekonomiska läget talar för det.
Då måste regeringen kunna motivera varför den gör det.
Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken får i uppgift att bedöma om regeringens motiveringar håller för en kritisk granskning.
Vid verkligt allvarliga undantagssituationer får regeringen dessutom rätt att strunta i sparkraven.
Samtidigt begränsas Finlands ekonomiska rörelseutrymme att skuldsätta sig både av EU och av lånemarknaden.
Mika Maliranta som är direktör för Labore (före detta Löntagarnas forskningsinstitut) säger att det ännu inte är klart om Finland kan anpassa sig tillräckligt om ekonomin dyker ordentligt.
Han konstaterar också att vår skuldkvot redan börjar vara så dålig att den begränsar Finlands ekonomiska manöverutrymme.