[go: up one dir, main page]

Rasmus var bostadslös och bodde i tält i ett halvt år: ”Många fler borde uppleva det”

Rasmus blev av med sin bostad då han insjuknade i en depression och inte kunde betala hyran. Tiden som bostadslös lärde honom att värdera andra saker i livet.

En man i keps sitter på en soffa och spelar gitarr.
Tiden som bostadslös lärde Rasmus att uppskatta sådant han tidigare tagit för givet. Bild: Nicole Hjelt / Yle

På fredag uppmärksammas de bostadslösas natt i Karis med ett evenemang vid kulturhuset Fokus där det bjuds på grillkorv, kaffe och bulle och program.

Den 17 oktober har utlysts till de fattigas och utslagnas dag av FN och dylika evenemang som det i Karis ordnas på många håll i landet.

En av arrangörerna är Klubbhus Fontana.

En kvinna med håret i svans och en färggrann tröja sitter i en rottingsoffa.
Anita Dufholm har flera gånger inkvarterat vänner och bekanta då de varit bostadslösa. Bild: Nicole Hjelt / Yle

Verksamhetsledare Anita Dufholm berättar att Klubbhus Fontana erbjuder olika former av stöd när det gäller att hitta och behålla en bostad.

– Vi kan hjälpa om det till exempel finns något otalt med hyresvärden eller genom att ansöka om bidrag, hitta möbler och städa inför en flytt, räknar hon upp.

Rasmus har varit medlem sedan 2018. Han fick hjälp av klubbhuset då han nyligen flyttade in i en bostad i Ekenäs efter att ha återvänt från en tid i Tyskland och tillbringat det senaste året som inneboende på olika håll i Raseborg.

– Det gick väldigt fort och effektivt, här får man hjälp. Jag skulle inte annars ha vetat hur jag hade löst det utan jobb, säger han.

Rasmus kom till Finland från Sverige för första gången för några år sedan då han varit bostadslös i ett halvt år.

Jag borde nästan ha jobbat mer än då jag var i arbetslivet för att få stöd, och samtidigt var jag deprimerad

Rasmus, tidigare bostadslös

Det hela började med att han insjuknade i en depression och blev av med bostad och jobb.

– Det visade sig att jag borde ha sjukskrivit mig för att få hjälp. Jag befann mig i en situation där jag nästan borde ha jobbat mer än då jag var i arbetslivet för att få stöd, och det var svårt när jag samtidigt var deprimerad, berättar han.

Samtidigt träffade han en kvinna från Finland. Tillsammans tillbringade de det följande halvåret i Rasmus bil eller i ett tält på stranden. Med sig hade de en hund och en katt.

– Det var inte fy skam att vakna upp och ha hela stranden för sig själv. Vi sopdök så jag hade mera mat än jag någonsin haft, minns han.

Markus, Rasmus och Anita Dufholm umgås gärna i klubbusets musikrum.

Det värsta som kunde ske hände

Rasmus berättar att det var ett hårt slag mot självförtroendet att inte ha någonstans att bo.

Skammen var stor då han plötsligt befann han sig i en situation som han i hela sitt liv betraktat som det värsta som kunde hända en människa.

– Plötsligt är du bara ett problem. Ibland funderade jag om livet var värt att leva. Det är svårt att bygga upp sig själv när ingen annan tror på en.

Samtidigt fanns det en tröst i att befinna sig i den djupaste änden av eländet.

– Jag tänkte att om jag är på botten så kan det inte bli värre.

Nu i efterhand upplever han ändå att tiden som bostadslös gav honom ett nytt perspektiv på livet.

– Ibland tänker jag att många borde gå igenom det för att uppskatta saker. Det känns ”wow” att kunna sätta på spisen eller ta en dusch, säger han.

Rädslan försvann

Vändpunkten kom då Rasmus och hans före detta flickvän valde att komma till Finland. Till Rasmus förvåning visade det sig vara betydligt lättare för paret att få hjälp här. Inom loppet av två månader hade de tak över huvudet.

Efter att ha upplevt sin värsta farhåga så är Rasmus inte längre rädd för att bli bostadslös.

– Nu är min största rädsla istället att bli för bekväm med att ha det så här bra, konstaterar han.

En person vilar sin hand på benet. Personen bär jeans och en mörk t-skjorta. Ansiktet syns inte.
Arbetskamraterna hjälpte Markus att hitta boende. Bild: Nicole Hjelt / Yle

Ekenäsbon Markus bodde ett tag hos vänner efter att han blev bostadslös. Då han inte längre hade möjlighet till det började han sova över på sin praktikplats.

– Jag gick från jobbet som alla andra klockan fyra. Efter en stund gick jag tillbaka och sov i ett rum där, berättar han.

Det dröjde inte länge förrän arbetskamraterna märkte att någon tillbringade nätterna på arbetsplatsen.

Trots att det inte fallit Markus in att berätta att han var bostadslös så fick han genast stöd i att hitta boende då hans situation uppdagades.

Som barn hade jag aldrig kunnat tänka mig att jag skulle bli bostadslös

Markus, tidigare bostadslös

Han och Rasmus säger att det finns ett stigma i att inte ha någonstans att bo och att det kan vara svårt att tala om det. Men efter att ha genomgått bostadslöshet har de båda lärt sig att svälja sin stolthet och be om hjälp.

Rasmus tycker att det skulle vara hälsosamt att förbereda unga på hur man ska gå till väga om man blir hemlös.

– Då jag var bostadslös fick jag ofta höra ”get your shit together”, men hur gör man det om man aldrig fått lära sig det. Vi får bara lära oss att vara rädda för att bli bostadslösa, säger Rasmus.

Han påminner om att vad som helst kan hända i livet.

– Som barn och ung hade jag aldrig kunnat tänka mig att jag skulle bli bostadslös, konstaterar Markus.

Personerna i den här artikeln tillåts undantagsvis att uppträda med endast förnamn.