[go: up one dir, main page]

Start

Peter Bergfeldt gömde sina tatueringar för mamma men nu har han en blomsteräng på kroppen

Det började med en nalle på vänster arm. Idag har Peter Bergfeldt blommor i alla regnbågens färger på kroppen. Det var först efter mammas bortgång som han vågade tatuera sig fullt ut.

En man med färggranna tatueringar på armarna kramar om en hund.
Peter Bergfeldt har återvänt till Nykarleby efter många år som kändisfrisör i Stockholm. På bilden en av hans två hundar, Bosse, som är en dandie dinmont terrier. Bild: Peter Bergfeldt, privat.

Peter Bergfeldt har älskat tatueringar så länge han kan minnas. Sin första tatuering tog han drygt 20 år gammal då en konstnärligt lagd kompis, som skaffat tatueringsutrustning, sökte efter frivilliga försökskaniner.

Det blev en sittande nalle på vänster överarm.

– Det var ett lätt val. Jag har alltid varit fascinerad av nallar ända sedan jag var riktigt liten. För mig symboliserar nallen trygghet och godhet.

För Bergfeldt var det viktigt att tatueringen skulle sitta på ett ställe som lätt gick att dölja.

Synen på tatueringar såg annorlunda ut på 1980-talet då han tog sin första. Tatueringar var inte lika vanliga då som idag. Han insåg att föräldrarnas vetskap om sonens bestående kroppsmålningar inte skulle uppskattas.

– Jag visste att det skulle komma en massa synpunkter hemifrån. Mamma och pappa förknippade tatueringar med något för sjömän och kriminella. Framför allt mamma tänkte nog på vad folk skulle tänka och tycka, säger Bergfeldt.

En bild av en tatuerad arm ur tre olika vinklar. Armen är tatuerad med stora röda och lila blommor.
Peter Bergfeldts vänsterarm är tatuerad av Linda Jakobsson Kriventsova. Tatueringen är gjord som en akvarellmålning. Ada är en av Bergfeldts tidigare hundar. Bild: Peter Bergfeldt, privat.

Ångrar förlovningstatueringen

Några år efter den första nallen, blev det en till på höger överarm, den här gången gjord av en professionell tatuerare. Sedan gick det flera år innan följande, som kom att bli den enda tatueringen Bergfeldt verkligen ångrar.

Bergfeldt hade blivit förälskad i en man i Stockholm, där han sedermera gjorde en framgångsrik karriär som kändisfrisör. Efter bara några veckor bestämde sig paret för att förlova sig.

– Vi kom överens om att tatuera in varsin svart tribal runt överarmen som förlovningsring. Det är det dummaste man kan göra. Sex månader senare tog det slut och tatueringen var inget jag längre ville ha.

Bergfeldt stod ut med tribalen i många år och såg till att dölja även den för mamma.

Det var först efter moderns bortgång som Peter Bergfeldt kände sig fri att leva ut tatueringsdrömmen. Då hade han i åratal hunnit fundera på hurdana motiv han ville ha.

Han började smycka kroppen med färggranna blommor i alla regnbågens färger. Den oönskade förlovningstribalen blev också så småningom inbäddad i blomster och är inte något Bergfeldt stör sig på mera idag.

Skäggig man med keps står i växthus omgiven av grönska.
Peter Bergfeldt trivs i växthuset bland blommorna precis som sin mamma. I dagarna utkommer biografin ”Under min hud” skriven av Mats Fors, som bland annat berättar mera om Bergfeldts tatueringar. Bild: Kim Blåfield / Yle

Brinnande intresse för blommor

Peter Bergfeldts mamma var en skicklig hobbyodlare och hade ett brinnande intresse för blommor. De gröna fingrarna och kärleken till det vackra och estetiska som bland annat blommorna medför, har han ärvt av henne.

Därför föll det sig naturligt att överföra blomsterprakten som tatueringar på kroppen.

Bergfeldts högerarm pryds idag av tatuerade blommor inspirerade av blomsterornament från gamla allmogemöbler från Dalarna.

Den vänstra armen är tatuerad med bland andra Bergfeldts favoritblomma, tulpanen, men stilen är en annan.

Tatueringarna på vänster arm är gjorda som en akvarellmålning med mjuka färgskiftningar och förverkligade av konstnären och tatueraren Linda Jakobsson Kriventsova.

Även Bergfeldts älskade hundar har fått sin plats på hans hud. Namn som Börje, Ada, Bosse och Greta finns bland blommorna på kroppen.

Det högra benet pryds av vilda blommor, en groda vid vattnet och en näckros. Också den här tatueringen har en tanke bakom sig, förklarar Bergfeldt.

– Jag ville ha vilda blommor tatuerade på benet. När jag springer iklädd shorts, ska det se ut som om jag springer på en sommaräng.

Ett ben tatuerat med blommor, en groda och en näckros.
Peter Bergfeldt ville att tatueringarna på benet skulle se ut som en sommaräng. Bild: Peter Bergfeldt, privat.

Vid det andra benet blev det stopp

Planen var att också det vänstra benet skulle få en blomsterskrud à la favorittatueraren Jakobsson Kriventsova, men här blev det stopp.

Peter Bergfeldt har i ett års tid lidit av en oförklarlig klåda i det tatuerade benet och inser att tiden för mer heltäckande tatueringar kan vara förbi.

– Det här med tatueringar är lite beroendeframkallande och jag skulle vilja ha fler. Men jag är lite vidskeplig av mig och har funderat att kanske det här är ett tecken på att nu får det vara nog.

Just nu håller Bergfeldt i varje fall en paus från nya tatueringsplaner. Han hoppas fortsättningsvis kunna pigga upp omgivningen med sin färgsprakande kroppskonst.

– Jag vill att mina tatueringar ska vara något positivt, något som både jag och andra blir glada av.

Hurdana tatueringar har du på kroppen? Varför har du valt att smycka din hud med en eller flera tatueringar eller varför har du valt att inte tatuera dig?

På lördag den 11 oktober klockan 9.03–11.00 pratar Kike Bertell om tatueringar i Vega Lördag. Dela gärna med dig av dina berättelser, tankar och åsikter i formuläret nedan.