De här skillnaderna blir tydliga i THL:s, det vill säga Institutet för hälsa och välfärds, årliga rapport om hälsa i skolan.
Anna Widlund, biträdande professor i specialpedagogik vid Åbo Akademi, har tillsammans med andra forskare undersökt elevers mående i årskurserna fyra till åtta i ett antal svenskspråkiga skolor i Vasa och Korsholm. Hon är inte förvånad över resultaten i THL:s rapport och säger att det finns många orsaker till att det är så här.
En orsak tror hon hänger ihop med att könsroller fortfarande spelar en viss roll. Man tenderar fortsättningsvis att ha större förväntningar på flickor och det här påverkar måendet.
– Vi har fortfarande vissa sociala normer eller könsstereotypier som blir synliga i skolvärlden. Vi har vissa föreställningar om att flickor ska vara duktiga i skolan. De ska bete sig och vara på ett visst sätt som naturligt skapar en viss press. Medan då samma typ av förväntningar kanske inte finns på pojkar.
Widlund tror inte att lösningen till det här finns i att börja stödja flickors och pojkars välmående på olika sätt. I stället skulle det vara viktigt att reflektera över vilka föreställningar man har och som man kanske omedvetet för fram. De kan ha negativa konsekvenser för flickors och pojkars välmående.
Många mår bra
Widlund lyfter också fram att hon i sin forskning där hon gjort djupdykningar i elevers mående sett att det också finns många elever som mår väldigt bra i skolan. Elever som är engagerade i och intresserade av skolan och som inte har problem med sitt psykiska välmående. Det är mindre grupper av elever som mår sämre.
– I alla de profiler vi hittar finns det både flickor och pojkar. Ibland är det så att flickor är lite överrepresenterade i de negativa grupperna, men positivt och negativt mående finns nog blad alla. Det är bra att vara medveten om det, men jag skulle inte lägga så stort fokus på det när det gäller stödet.
THL:s undersökning visar ändå att ångestsymptomen har ökat sedan 2017, speciellt blad flickor. Största hoppet i ökningen har skett mellan 2019-2021. Det vill säga då corona pandemin härjade som värst. Här kan man också se en tydlig koppling mellan samhällsfenomen och ångest bland unga säger Widlund.
– Ångesten har inte gått upp drastiskt från 2021, men den har inte gått ner till nivåerna före pandemin. Jag tror att mycket har att göra med att vi har mötts av många samhälleliga oroligheter. Det har varit flera pågående krig och överlag politisk orolighet. Det här har följt ganska tätt inpå varandra efter pandemin. Så det är inte så konstigt. Överlag ser vi att det som händer i samhället speglas i elevernas välmående.
Vuxnas engagemang viktigt
I THL:s undersökning kom det också fram att de unga uppskattar när vuxna är närvarande, lyssnar och visar intresse för hur de mår. Det här har också Widlund sett i sin forskning. I den forskningen har elevernas, lärarnas och föräldrarnas välmående mätts och resultaten visar ett tydligt samspel mellan allas mående.
– De påverkar varandra och lärarnas arbetsengagemang har en direkt effekt på klassens välmående. Välbefinnande är ingenting som sker isolerat utan det är i allra högsta grad någonting som utvecklas i växelverkan.
Finns det någonting du vill betona när det gäller lågstadieelevernas välmående?
– Då man ser de här trenderna är det viktigt att minnas att en stor majoritet mår väldigt bra och att vi gör ett bra jobb i skolorna för att stödja välmåendet och mycket har också hänt de senaste åren, speciellt efter pandemin. Det som vi skulle kunna bli ännu bättre på är att mer systematiskt också följa upp välmåendet bland elever. Problem som förvärras långsamt går lätt oförmärkt förbi. Där behöver vi en tydligare systematik på samma sätt som vi följer upp lärandet.