I Victoria Hästbackas sjukjournal finns koden F50.0. Det är diagnosnumret för anorexia nervosa.
Från 16 till 19 år led hon av anorexi och vårdades på dagavdelning.
I dag är hon en 28-årig trebarnsmamma som bor i Socklot med sin familj.
Även om hon inte längre är sjuk kan hon känna sig triggad när smala personer syns allt mer på sociala medier.
– Det i kombination med att fetmamediciner finns att få tag på kan kännas lockande.
Hästbacka säger att om tillgången på fetmamediciner hade funnits i samma utsträckning när hon var sjuk, hade det kunnat få förödande konsekvenser.
Målet är utseendet – inte hälsan
Fetmamedicinerna är erkänt effektiva och har hjälpt många med övervikt. Men medicinerna verkar också väcka intresse hos personer som inte behöver dem av medicinska skäl.
Det finns ännu ingen statistik på hur många som använder fetmamediciner av utseendemässiga skäl.
– Eftersom läkemedlen endast har undersökts för behandling av övervikt är deras effekter och biverkningar hos personer med normalvikt okända.
Det säger Eriika Savontaus som är professor i farmakologi och läkemedelsbehandling vid Åbo Universitet.
Savontaus berättar att man i Sverige utgående från patientregistret undersökt diagnoserna hos personer som köpt fetmamediciner, och det framkom att alla inte hade diagnoser som fetma eller diabetes, vilket tyder på så kallad off-label-användning.
Det betyder att läkare ordinerar läkemedlet för andra ändamål.
De flesta betalar själva
Den fetmamedicin som finländare använde mest förra året var Ozempic, vars verksamma ämne är semaglutid.
Över 75 000 finländare använde läkemedel för behandling av fetma eller för viktkontroll år 2024.
Nästan 60 000 användare hade inte rätt till läkemedelsersättning för behandling av diabetes. Det betyder att de måste betala medicinen själva, vilket kan bli dyrt.
Exempelvis kan den rekommenderade månatliga underhållsdosen av en av de dyrare fetmamedicinerna, Wegovy, uppgå till nästan 300 euro.
Hur många av dem som använder medicinen trots att de inte behöver gå ner i vikt, visar inte siffrorna.
Bristande uppföljning oroar
Det går inte att fastställa om det finns ett samband mellan ätstörningsproblematik och användningen av fetmamediciner eftersom forskning saknas.
På Ätstörningsförbundet oroar man sig för konsekvenserna av fetmamedicinerna.
Förbundet har kontaktats av personer med hetsätning som fått fetmamedicin på recept.
Personerna har varit oroliga för sin hälsa eftersom läkarna inte lagt upp en plan för uppföljning, vilket innebär att ingen har koll på hur medicinen påverkar deras beteende.
Den bristande uppföljningen överensstämmer med en dansk enkät som FPA refererar till. Enligt den hade över 40 procent av dem som köpte semaglutidbaserad fetmamedicin inte diskuterat behandlingen med sin läkare.
Den svarta marknaden
Om man som normal- eller underviktig inte får recept på fetmamedicin, finns den illegala marknaden. I Finland har man nyligen varnat för att dessa mediciner säljs olagligt på nätet.
– Vid illegal läkemedelshandel finns en stor risk för att läkemedlet inte är vad det utges för att vara, säger professor Eriika Savontaus.
I Frankrike har det bland annat framkommit att koncentrationen av fetmamedicin i ett olagligt preparat varit högre än den angivna, eller att preparatet har innehållit insulin i stället för fetmamedicin. I båda fallen har användningen lett till allvarliga skadeverkningar.
Skrämmande utveckling
Rasmus Isomaa är specialsakkunnig inom ätstörningsvård på Fredrikaklinken vid Österbottens välfärdsområde. De har inte haft patienter som skaffat fetmamedicin för att gå ner i vikt, men fenomenet är känt.
Utvecklingen är skrämmande, konstaterar Isomaa.
– Det säger någonting om vårt samhälle och om vilken betydelse man sätter på vikt och kropp och att folk är beredda att ta mediciner som ändå har ganska mycket kända biverkningar för att uppnå en viss kroppsform eller en viss vikt.
Mediciner inte lösning på ätstörning
Att en läkare skulle skriva ut fetmamedicin till en normal- eller till och med underviktig person, har Isomaa svårt att förstå.
– Ätstörningsvård kräver långsiktigt arbete och att enbart göra det med hjälp av medicin som påverkar aptiten eller kroppsvikten är nog inte ätstörningsvård åtminstone.
Risken är att man har kvar sin ätstörning och inte får hjälp med den. I stället kanske medicinen gör att man till och med genomför sina ätstörningstankar och idéer, säger Isomaa.
Lockelser finns överallt
Victoria Hästbacka är idag fri från sin anorexi, men säger att det är en beroendesjukdom och hon därför alltid måste vara på sin vakt för att inte insjukna igen.
Hon har i dag kontroll över sin sjukdom, sjukdomen har inte längre kontroll över henne.
– I dag har jag familj och det räddar mig från att trilla dit igen.
Men Hästbacka vet hur lurig sjukdomen är och hur en ätstörd hjärna fungerar.
Hon ser att det finns en risk att de som inte har en ätstörning från förr men som äter fetmamediciner, kan triggas till att gå ner mer i vikt än de behöver.
– Man svälter ju kroppen, och då svälter också hjärnan och då tror jag att hjärnan kan börja tänka i sådana banor att det liksom lätt lämnar på, att det blir ett farligt mönster.
Har du erfarenhet av fetmamedicin? Hur fick du tag på medicinen och följdes behandlingen upp av läkaren? Berätta gärna!