Daraya, en förort till Syriens huvudstad Damaskus, var en gång centrum för fredliga protester mot Assadregimen. Men regimen svarade med belägring, svält och bombardemang.
Största delen av invånarna tvingades lämna sina hem och fly till andra delar av Syrien eller utomlands.
I december – över ett decennium senare – förändrades ändå allt, när rebellgruppen Hayat Tahrir al-Sham störtade regimen. Sedan dess har många valt att återvända till det som finns kvar.
Vi träffar Mayada som bor med sin familj. De har kommit hem från Libanon och lever nu tätt inpå varandra i en av få lägenheter som inte har förstörts.
Hennes ögon är mörka av sorg.
– Jag kan inte glädjas över att vi vann revolutionen för min son kom aldrig tillbaka. Vi vet inte var han är, han har varken hittats bland de levande eller döda.
Mayadas son försvann från universitetet år 2011 och det sista hon vet om honom är att han satt fängslad på det ökända fängelset Seydnaya.
Hon hoppas, förutom att få klarhet om sin sons öde, att Syrien ska återuppbyggas och bli som det en gång var. Före Bashar al-Assad.
Återuppbyggnaden är ändå ett massivt projekt, både här i Daraya och i resten av Syrien.
Det är svårt att tala om ett exakt pris för återuppbyggnaden, men det rör sig uppskattningsvis om uppemot 400 miljarder euro.
Landets ekonomi är utslagen efter det 13 år långa kriget, många år av korruption och de hårda internationella sanktionerna som härstammar från Assads tid. Sanktionerna har isolerat Syrien ekonomiskt.
Under måndagen kom beskedet att EU kommer att lätta på en del av sanktionerna. Det gäller dem som riktats mot Syriens energi-, transport- och banksektor.
Beslutet välkomnades av Syriens nya styre, som kallar det för ett steg mot att lätta på syriernas lidande.
De nya makthavarna har tagit steg mot en marknadsekonomi och hoppas på att Syrien kan återanslutas till den internationella marknaden.
Läget försvåras av att gruppen fortfarande är terrorstämplad av flera västländer. EU hotar också med att återinföra sanktionerna ifall de nya ledarna inte respekterar minoriteter och demokratiska principer.
När vi går runt mellan de förstörda husen hörs hammarslag klinga metalliskt en bit bort.
Vi följer dem och hittar fram till ett hus där återuppbyggnaden är i full gång.
Husägaren – som inte vill ställa upp på intervju – går från rum till rum och inspekterar hur arbetet framskrider. Han har nyligen kommit tillbaka från Libanon.
Det är Hossam al-Sous som håller i hammaren. Han renoverar badrummet i huset och slår in en metallkil i kakelfogarna för att få bort de gamla kaklen. Det förklarar det metalliska ljudet.
Hossam säger att han är glad över att ha ett jobb och att han jobbar så länge som hans kunder har råd att betala honom.
Han hoppas att omvärlden ska hjälpa Daraya och Syrien. Om Syrien får hjälp kan Darayra blomstra om bara några år.
– Ifall vi inte får hjälp kommer det nog dröja 15 år. Förödelsen är stor efter alla krisår, det är inget man kan reparera på kort tid.
I städer som Daraya är flera av de sönderbombade husens grundkonstruktioner svårt skadade, vilket också det försvårar läget.
– Kommunen skickar ingenjörer som bedömer ifall husen kan repareras. Om de är svårt skadade och inte kan repareras beslutar de att husen ska rivas, säger Hossam.
Hossam hoppas att alla syrier kommer att hjälpa till med återuppbyggnaden. Det gäller också dem som bor utomlands.
– De syrier som bor utomlands och har pengar borde komma tillbaka och hjälpa oss med att bygga upp landet på nytt.
Houzaifa Kassah har, precis som husägaren, flyttat tillbaka till Daraya efter Assadregimens fall.
– Assads styrkor grep mig första gången år 2011 under de fredliga protesterna. Jag frigavs 2012 men efterlystes kort efter det, så jag såg mig tvungen att fly till Libanon med min familj.
Familjen återvände inte förrän efter Assads fall. Men läget i hemlandet är svårt.
– Jag återvände så att barnen kan gå i skola här och för att själv kunna vara med om att återuppbygga Syrien.
Nu vill han hitta ett jobb så att han kan reparera familjens hem.
– Det kostar pengar att reparera sin bostad. Här i Syrien och i Daraya tjänar man med nöd och näppe så mycket att man kan köpa mat.
Omkring 90 procent av syrierna uppskattas leva i fattigdom och FN:s livsmedelsprogram WFP uppskattar att 13,1 miljoner människor inte har tillräckligt att äta.
Houzaifa tror att Daraya kan återuppbyggas på ett par år ifall Syrien får ekonomiskt bistånd från utlandet. Då kommer stadens tidigare invånare att kunna återvända hem.
– Jag tror det är många som vill komma hem. Jag har kontakt med många och de säger att de kommer tillbaka genast när omständigheterna förbättrats.
Merparten av syrierna som flydde undan kriget befinner sig i grannländerna Turkiet, Libanon och Jordanien. I Europa finns det mest syriska flyktingar i Tyskland och Sverige.
Houzaifa hoppas att så många som möjligt återvänder, men konstaterar att det inte är realistiskt att alla flyktingar skulle kunna återvända genast.
Det är litet av ett moment 22, för att Syrien ska återuppbyggas behövs utlandssyrierna, men för att de ska kunna återvända behövs bostäder och drägliga levnadsvillkor.
– Det är mycket som saknas här i Syrien, också basförnödenheter. De som bor i Europa kommer nog inte återvända genast eftersom här inte finns allt som behövs, konstaterar Houzaifa.
Houzaifa och frun Masna bor intill Khateebtorget i centrala Daraya.
De bor tillfälligt i en lägenhet som inte skadades av bombardemangen, deras egen är totalförstörd.
Det första Masna gjorde när familjen kom tillbaka från Libanon var att gråta.
– Jag grät för all förstörelse, de brända och förstörda husen. Och för alla unga människor som gick förlorade.
Hon säger att alla som har flyttat tillbaka hem till Syrien har förlorat en bror, en syster eller halva släkten.
Masna hoppas att Syrien ska få hjälp med att komma på benen igen och hon tror på försoning mellan syrierna – oavsett religion.
– Det finns inga strider mellan oss. Skillnaderna mellan shia- och sunnimuslimer är en ny grej här. Tidigare var vi alla ett folk: muslimer, kristna och judar.
