– Det var jättestort för mig personligen. Dreams come true.
Så beskriver Sade Rastenberger sin praktik i Bryssel. Hon är en av allt färre unga finländare som ser positivt på en karriär inom EU.
”Obalansen påverkar acceptansen av EU”
– Det här är en sak som vi varit bekymrade över en längre tid, konstaterade dåvarande Europaminister Anders Adlercreutz år 2023.
För två år sedan presenterade regeringen en utredning om finländarnas inställning till EU-karriärer. Resultatet: andelen finländska EU-tjänstemän riskerar att sjunka drastiskt och finländarna är på väg att bli underrepresenterade.
Tjänstemännen ska visserligen vara neutrala och representera EU i sin helhet, inte sina hemländer – men en geografisk balans bör ändå uppnås enligt EU:s interna regelverk.
Regeringen ser den finländska närvaron i Bryssel som avgörande för att skapa en fungerande och trovärdig union där alla medlemsländers intressen beaktas.
– Kännedom om de olika ländernas särdrag förbättrar i synnerhet kommissionens initiativ. Att främja EU-rekryteringar ska därför ses som ett sätt att effektivisera inflytandet i EU, poängterade Adlercreutz.
Nordiskt problem
Nästan hälften av medlemsländerna är underrepresenterade, medan ett fåtal länder är överrepresenterade bland EU-tjänstemännen.
Bland de underrepresenterade länderna finns också Sverige och Danmark.
Av EU-kommissionens närmare 33 000 anställda är 1,5 procent finländare. Andelen svenskar är ungefär lika stor, trots att Sverige har dubbelt fler invånare än Finland. Underrepresentationen är svår även bland danskarna, som utgör knappa en procent av kommissionens personal.
Statistiken är bekant för Jens Blom-Hansen, professor i statskunskap vid Århus universitet.
Fenomenet syns framför allt bland yngre danskar, där underrepresentationen blir ett allt större problem. Blom-Hansen har själv märkt att hans studerande är väldigt intresserade av EU-politik, men att många avskräcks av ansökningsprocessen.
Viljan att lösa problemet finns: den danska regeringen har utarbetat en handlingsplan och utsett en ansvarig tjänsteman vid EU-representationen i Bryssel, som ska hjälpa aspirerande EU-tjänstemän.
– Vårt danska EU-medlemskap har blivit viktigare i takt med att de stora europeiska kriserna: klimatkrisen, brexit, migrationskrisen och kriget i Ukraina.
– Danskarna har blivit allt nöjdare med EU-medlemskapet och tycker det är klart att man måste ingå i ett aktivt medlemskap för att hitta europeiska lösningar på utmaningarna. Då blir det också allt viktigare att det finns danskar i Bryssel, säger Blom-Hansen.
Det är ändå svårt att bedöma hur lyckade den danska regeringens satsningar har varit eftersom ingen utvärdering har gjorts.
Lönen inte tillräckligt hög
Åtgärder som ökar medvetandet och informationen om EU-karriärmöjligheter behövs, men samtidigt finns det även strukturella utmaningar som är svårare att lösa. EU erbjuder inte ekonomiska incitament och lönerna är inte konkurrenskraftiga.
Även om lönen är bättre än i Norden är löneskillnaden inte så stor att den skulle motivera unga att på kort sikt flytta till Bryssel.
Speciellt utmanande blir situationen om en hel familj ska flytta och bara en person garanteras ett välbetalt jobb. I Syd- och Östeuropa är lönerna däremot lägre och EU-karriäristerna fler.
Systemet missgynnar nordbor
Även om underrepresentationen primärt förklaras av personlig motivation och materiella, snarare än kulturella orsaker, ska inte nordbornas vanor förglömmas.
Ett fast kontrakt inom EU kräver framgång i concours-systemet, den så kallade tävlingen där de bästa resultaten belönas med en permanent tjänst.
Urvalsprovet består av flera faser: frågor som testar sökandenas räknefärdigheter, läsförståelse och EU-kunskap. Om den sökande klarar sig vidare i utslagningsprocessen kan ”rollspel” bli aktuella där förhandlingsförmågan testas.
Urvalsprocessen har i allmänhet tagit flera månader, till och med ett och ett halvt år, men Blom-Hansen säger att EU har förenklat det tidskrävande provet.
Det är numera möjligt att delta på distans och rekryteringskontoret EPSO:s målsättning är att förkorta processen till sex månader genom att avskaffa muntliga prov.
Processen, som har inspirerats av det franska tjänstemannasystemet, saknar motsvarighet i Norden och uppfattas därför av nordbor som väldigt främmande.
Enligt Blom-Hansen är det svårt att avskaffa systemet. Med uppemot 30 000 sökande för varje öppen ansökan måste EU göra en ”grovsortering” och frågan är i hög grad politisk.
Det finns starka krafter som vill behålla status quo, säger han.
– Det är självklart att det nuvarande systemet gynnar sökande från länder som har ett liknande system, säger Blom-Hansen och konstaterar att den nordiska minoriteten saknar möjligheter att ändra systemet radikalt.
Det positiva enligt honom är att provet är överkomligt, bara man ändrar sin inställning.
– Man har skapat en bild av att provet är fruktansvärt komplicerat. Det är också mycket annorlunda än det man är van vid, men man kan också bli betydligt bättre på det med bara en minimal övningsinsats, betonar Blom-Hansen, som undervisar i intensivkurser om EU:s rekryteringssystem.
Universiteten som rekryteringspool
Den geografiska obalansen i maktens korridorer förvärras då många finländare går i pension. För att den finländska representationen ska hållas på samma nivå borde antalet nyanställda finländare sjufaldigas.
Under den förra Europaministerns ledning ordnades i fjol en informationskampanj i de finländska högskolorna som skulle locka unga att söka sig till EU-institutionerna.
För att skapa en bättre kontakt med unga har EPSO också lanserat ett program med studentambassadörer som ska ”marknadsföra” EU.
Nästa läsår deltar nio finländska universitet i karriärprogrammet. Bland dem finns Åbo Akademi, som nu har utsett sin första studentambassadör: Sade Rastenberger.
Krångligt och byråkratiskt
Rastenberger är entusiastisk över sin nya roll.
– Då jag själv har funderat på en EU-karriär har jag önskat att det skulle finnas någon som jag kunde kontakta om jag har några frågor.
Den färska studentambassadören är väl medveten om att vägen mot en EU-karriär kan vara krånglig, byråkratisk och väcka stor frustration.
Bristen på finländska EU-tjänstemän diskuterades också ofta när hon under tre månaders tid arbetade som Utrikesministeriets praktikant vid Finlands ständiga representation i Bryssel.
Det är inte supermänniskor som rekryteras till EU
Sade Rastenberger
Enligt Sade Rastenberger borde kommunikationen mellan de unga, de nationella myndigheterna och EU-aktörerna förbättras.
Hennes ambition är därför att agera som en kontaktpunkt och göra ansökningsprocesserna och de olika karriärmöjligheterna mer tillgängliga för studerandena.
Det är viktigt att den som främjar karriärmöjligheter i EU har personlig erfarenhet av ”Brysselbubblan”, menar Rastenberger.
– Jag tycker att jag kan ge de studerande en ärlig bild av hur vardagen kommer att se ut, vilka krav som finns, vilka kunskaper man ska ha för att klara sig.
Rastenberger studerar själv folkrätt och mänskliga rättigheter, men betonar att det inte endast är studerande i samhällsvetenskaper som EU behöver. Också personer med kunskap om till exempel klimat- och miljöfrågor är eftertraktade.
– Det finns verkligen behov för unga människor som har olika bakgrund och huvudämnen, så jag önskar att jag kan uppmuntra alla oavsett bakgrund och intressen att söka dit.
För bra i Finland?
Sade Rastenberger förstår att många har det väldigt bra i Finland och att EU:s dragningskraft därför kan kännas svag. Arbetet i Bryssel kan inledningsvis vara krävande, lönen kanske inte motsvarar det stora ansvar arbetstagaren bär och staden kan kännas otrygg.
EU-studentambassadören vill ändå dela sina positiva EU-erfarenheter.
Eftersom samma möjligheter inte nödvändigtvis finns hemmavid borde unga våga prova på vad institutionerna har att ge. Tre eller sex månaders praktik är en kort tid, men man får ändå en bra bild av hur det är att jobba med internationella frågor, konstaterar Rastenberger.
Internationell erfarenhet kan dessutom vara ett trumfkort då man återvänder hem, säger hon.
– Internationella frågor är jätteaktuella nu. Det uppskattas på många arbetsplatser, speciellt om man har kunskap om EU.
Unga borde tro mer på sig själva
Rastenberger är själv finskspråkig, men har lärt sig svenska, engelska och franska. Hon menar att man har stor nytta av att kunna flera språk och ha goda sociala förmågor.
Hon vill ändå inte skrämma bort unga. Många tror felaktigt att de antagna förväntas vara fullfjädrade experter. De studerande kan redan en hel del och måste bara vara mer självsäkra och tro på sig själva, säger Rastenberger.
– Det är inte supermänniskor som rekryteras till EU.
Vad tror du skulle kunna göra en EU-karriär mer lockande för unga i Norden? Berätta i kommentarsfältet!