I Estland har kriget i Ukraina fått myndigheterna att haja till över hur ofullständigt civilförsvaret är. Nu bygger man tusentals skyddsrum i huvudstaden.
– Nu vill vi verkligen höja våra ambitioner och snabbt täppa till de allvarliga luckor vi har i vårt civilförsvar, säger Jevgeni Ossinovski, borgmästare i Tallinn.
Vi träffar honom i nybyggda skyddsrum i ett bostadshus i stadsdelen Kristiine.
Rummen finns i en ombyggd källare i ett hus med över 50 lägenheter. De vitmålade väggarna är förstärkta och rummen har ordentlig belysning. I det rum som är längst bort från ingången finns en nödutgång.
Köket och toaletterna har rinnande vatten. Det här är alltså en plats där husets invånare kan söka skydd om grannen i öst attackerar Tallinn. Det är inte ett skyddsrum i granit, men en trygghet som är ovanlig i Estland.
Alla de tre baltiska länderna ligger långt efter Finland när det gäller civilförsvar. Nästan inga höghus i Tallinn har fungerande skyddsrum och det finns för få allmänna skyddsrum för att täcka ens en bråkdel av skyddsbehoven.
Enligt den estniska räddningsmyndigheten Päästeamet vet dessutom bara en av fem unga var närmaste skyddsrum finns. Så det är lätt att hålla med borgmästaren om att ambitionerna hittills har varit för låga.
– Det här är varken det första eller det hundrade skyddsrummet, vi är verkligen bara i början av en lång process. Målet är att över hälften av bostadshus större än 1 200 kvadratmeter ska ha ett skyddsrum senast år 2030.
I Finland verkar vårt civilförsvar vara redo, men i Estland är ni inte ens nära att vara det. Varför är skillnaderna så stora?
– Om man bygger upp ett civilt skyddssystem under flera årtionden är det klart att beredskapen blir en helt annan och bättre. Det råder ingen tvekan om det. Men vår historia har ju varit väldigt annorlunda än er.
Nu vill vi agera snabbt och täppa till de luckor vi ser i vårt civilförsvar
Dessutom har den politiska viljan att satsa på civilförsvaret saknats i Estland fram tills nu. Oron för att Ryssland en dag attackerar var länge mer ett politiskt argument i EU-sammanhang än en verklig oro i vardagen.
– Men nu vill vi agera snabbt, säger Ossinovski.
Han blev borgmästare i Tallinn för ett år sedan.
Metoderna är enkla. Staden ger stöd åt bostadsbolagen som har ansvar över att skyddsrummen byggs.
– Det handlar om samarbete. Vi ordnar informationsseminarier, erbjuder rådgivning och ger praktisk hjälp om vilka krav vi ställer på lokalerna.
För de flesta bostadsrättsföreningar i Tallinn är det en stor utmaning att bygga skyddsrum. Många byggnader är gamla och saknar kompletta ritningar, särskilt de sovjetiska där dokumentation inte prioriterades.
I vissa hus finns bara gamla ritningar på ryska, andra saknar helt information om konstruktionen.
Föreningarna vet att deras källare sällan uppfyller dagens krav på säkerhet och tillgänglighet, men de har inte kompetens att ta itu med bristerna. De saknar ekonomiska resurser och kunskap om moderna skyddsrum.
Dessutom förändras lagstiftningen i takt med att myndigheterna själva lär sig mer.
Historiskt har ansvaret för civilförsvaret legat på staten, så många ledare för husbolagen har inte vanan att ta egna initiativ. Därför är det mycket osäkert om Tallinns stora satsning kommer att lyckas.
Baltikum satsar på snabba lösningar
– Lärdomen från Ukraina är att om man måste välja mellan att bygga fantastiskt och bäst, eller snabbt och mycket, så ska man välja snabbt och mycket. Behoven förändras också väldigt snabbt, så lösningarna måste vara flexibla, säger Jevgeni Ossinovski.
Han tillägger att tiden är en lika begränsande resurs som pengarna.
Behoven förändras också väldigt snabbt, så lösningarna måste vara flexibla
– Om vi vill uppnå snabba resultat måste vi nöja oss med lösningar som är anpassade till våra resurser – inte jaga det maximala och teoretiskt bästa. Finansieringen planeras så att så många som möjligt snabbt ska få hjälp.
– Ju mer vi investerar i till exempel tjockare väggar i skyddsrummen, desto mindre pengar har vi kvar att satsa på andra tjänster inom civilskyddet. Det finns andra viktiga områden inom krisberedskapen som också behöver pengar.
Samma princip har för övrigt Riga och Vilnius gått in för, snabba och bra resultat är bättre än att allt blir perfekt.
Hur det går med Tallinns ambitioner att bygga tusentals skyddsrum beror på flera faktorer. Reaktionerna på stadens stöd, som i vissa fall kan uppgå till tiotusentals euro för stora bostadsrättsföreningar, har åtminstone varit positiva.
Samtidigt är många föreningar osäkra på om de klarar av att genomföra projekten. Hittills har liknande renoveringsstöd lett till mindre intresse än väntat. En förklaring är att byråkratin alltför ofta förändras på grund av nya politiska beslut.
Men kriget i Ukraina har väckt stort intresse för civilförsvar och många har sett bilder från skyddsrum i Finland. Jevgeni Ossinovski hoppas att Tallinns satsning ska inspirera fler att agera.
För invånarna här är förändringen riktigt konkret
I det skyddsrum i Kristiine som i dag är öppet för medierna är allt fortfarande rent och fint. I trappuppgången finns nya blänkande skyltar som visar var skyddsrummen är.
Det finns stolar och bord och toaletterna är rena och välskötta. Rummen är helt klart byggda för att användas av invånarna redan nu, i fredstid. Till och med köket är klart för användning.
På ett av borden har disponenten lagt fram foton av hur det förr såg ut här – som en vanlig källare i gamla sovjetiska flerbostadshus med murkna och mögelbelagda träramar. Inte en betryggande miljö att gömma sig från bomber i.
För husets invånare är det i alla fall första gången på länge som civilförsvaret känns som en konkret del av vardagen.
– Det känns tryggare nu, säger en av husets invånare.