WARSZAWA Tre länder, tre kriser och ett gemensamt mönster. De europeiska mittenpartierna sitter i kläm under ett allt kraftigare högerpopulistiskt tryck som får regeringar att vackla eller falla ihop helt och hållet.
Det senaste exemplet såg vi på tisdagen då den sköra regeringskoalitionen i Nederländerna föll samman efter att Geert Wilders, den kontroversielle islamkritikern och EU-skeptikern, meddelade att hans parti lämnar regeringen.
På måndagen tvingades Polens premiärminister Donald Tusk söka en förtroendeomröstning i parlamentet efter högerpopulisten Karol Nawrockis seger i presidentvalet över den liberalkonservative motkandidaten Rafał Trzaskowski.
Och i Tyskland får förbundskanslern Friedrich Merz se sina planer på stramare migrationspolitik stoppade av domstol, till förtret för högerpopulistiska AFD som kan beskylla regeringen för att inte leverera utifrån sina löften om striktare tag mot invandringen.
Det som förenar kriserna i dessa tre centrala europeiska länder är pressen från högerpopulistiska aktörer som skakar om den politiska maktbalansen, med återverkningar för hela EU.
Wilders driver Holland till nyval
Geert Wilders är på många sätt en symbol för den trend som går att skönja i många europeiska länder. Efter årtionden i politisk isolering lyckades han i fjol vinna det nederländska valet med sitt Frihetsparti (PVV).
För att kunna bilda regering gick Wilders med på att inte själv bli premiärminister och att tona ned sin hårdföra islamkritiska retorik.
Det politiska fältet i Europa präglas av ett allt mer uttalat högerpopulistiskt tryck och en politisk mitt som ofta framstår som splittrad, svag och långsam
Rikhard Husu, EU-korrespondent
Enligt Wilders har regeringen ändå inte lyckats infria de löften om en strängare invandringspolitik som varit en knäckfråga för Frihetspartiets regeringsmedverkan.
Resultatet: en kollapsad regering och ett sannolikt nyval i höst, där PVV har goda chanser att behålla sin position som Nederländernas största parti.
Polens regering nobbades av väljarna
I Polen spekuleras också om ett förtida parlamentsval efter att sittande premiärministern Donald Tusks partikamrat Rafał Trzaskowski förlorade söndagens presidentval med knapp marginal mot den högerpopulistiske motkandidaten Karol Nawrocki.
Presidentvalet sågs allmänt som en indirekt folkomröstning om den sittande regeringens popularitet med löften från Trzaskowski om att i egenskap av president befrämja Tusks liberala reformer.
Trzaskowskis förlust har skakat om den sittande regeringskoalitionen som präglas av motsättningar mellan högerkonservativa och vänstersinnade grupperingar. För att svara mot missnöjet bland väljarna höjs nu röster för att premiärminister Tusks regeringsprogram måste ses över.
För att återupprätta regeringens handlingskraft har Tusk utlyst en förtroendeomröstning i parlamentet. Ett förtida val går kanske ändå inte att undvika, menar många bedömare, om det politiska dödläget i landet fortsätter med en regering och en president som drar åt olika håll.
AFD pressar nya förbundskanslern Merz
I Tyskland är det inte väljare eller presidenter som sätter käppar i hjulen utan landets rättsväsende som inte köper skärpningen av landets asylregler som förbundskanslern Friedrich Merz försökt driva igenom.
En domstol i Berlin slog på måndagen fast att den tyska regeringens försök att stoppa asylsökande vid gränsen är olagligt.
Beslutet ses som ett hårt slag mot förbundskansler Friedrich Merz, som utlovat ett inreseförbud för papperslösa migranter.
Merz står under press från det populistiska och delvis högerextrema partiet AFD, som gjort invandringsmotstånd till sin främsta profilfråga.
AFD utnyttjar situationen till fullo genom att anklaga Merz för att inte leverera utifrån sina löften.
Den politiska mitten krymper
Gemsamt för Polen, Nederländerna och Tyskland är att manövreringsutrymmet för de politiska mittenpartierna krympt i takt med att det politiska landskapet polariserats.
Kännetecknande för regeringarna i samtliga tre länder har varit att man snarare drivits av viljan att hålla högerpopulisterna stången än av en gemensam ideologi eller agenda.
Det politiska fältet i Europa präglas av ett allt mer uttalat högerpopulistiskt tryck och en politisk mitt som ofta framstår som splittrad, svag och långsam.
Frågan är inte längre om de etablerade partierna påverkas av trycket från ytterhögern, utan på vilket sätt de väljer att agera när det sker.
Skribenten Rikhard Husu har följt med det polska presidentvalets andra omgång i huvudstaden Warszawa.