– Jag förlorade mina barn för en period. Att bli separerad från dem är det värsta jag varit med om, säger Alina.
Alina heter egentligen något annat. Svenska Yle har valt att anonymisera henne för att skydda hennes barns identitet.
I slutet av fjolåret dömdes Alina till tre års ovillkorligt fängelsestraff, för medhjälp till grovt narkotikabrott. Hennes man smugglade in femton kilo amfetamin från Sverige till Finland. Alina och parets två små barn, fyra och fem år gamla, var också med på resan.
Enligt Västra Nylands tingsrätt tjänade Alina inga pengar på brottet och deltog inte i planeringen eller utförandet. Rätten tyckte ändå att faktumet att hon och barnen var med minskade risken för att tullen skulle granska familjens bil, där narkotikan fanns, och därmed var hennes medverkan en väsentlig del av brottet. Tingsrätten ansåg det ändå som möjligt att hon inte visste om brottet innan själva resan.
Alina säger själv att hon är oskyldig.
– Jag visste ingenting.
När både Alina och hennes man blev fängslade blev deras två 4- och 5-åriga döttrar helt utan föräldrar.
Familjens enda försörjare
Alina och hennes advokat vädjade till rätten och bad att Alina skulle få stanna hemma tills hovrätten tagit upp fallet.
– Hon var familjens enda försörjare. Hon hade också fått en plats till en fortsatt utbildning, som hon nu inte kunde ta emot. Dessutom hade hon reseförbud i flera månader under förundersökningen och följde det, säger Alinas advokat Eemeli Saros.
”Mammans långvariga frånvaro kommer att vara en traumatisk händelse för barnen, och om det är möjligt önskar vi att rätten skulle förhindra det”
Socialvården
Alina hade aldrig tidigare dömts för något brott. Men det tyngsta argumentet för att hon borde få vänta på hovrättsbehandlingen på fri fot var barnen.
– I praktiken var hon ensamförsörjare med två små barn i dagisåldern. Socialtjänsterna hade inte gjort någon plan för vad som skulle hända dem ifall hon fängslades, säger Saros.
Men domstolen sa nej. Alina låstes in på kvinnofängelset i Tavastehus.
För gamla för familjeavdelningen – dit hovrätten ville sätta barnen
I sitt beslut att fängsla Alina hänvisade hovrätten till möjligheten att placera barnen på fängelsets familjeavdelning. Det här trots att lagen endast tillåter barn under två år att vistas där
Alinas döttrar var redan fyra och fem år gamla.
– Jag skulle hoppas att hovrätten motiverar sina beslut endast med saker som är möjliga i lagen, säger Saros.
Medan Alina satt fängslad bodde döttrarna hos barnens farbror och hans fru. Alina säger att det till en början gick bra.
– Det blev besvärligt när de inte visste vad de skulle säga till barnen. Flickorna frågade varje dag, ”när kommer mamma?”.
– Mina barn började agera utåt, de grät nästan varje dag. De frågade var mamma är, varför mamma inte är här, det var nästan omöjligt att trösta dem. De sa att alla barn har sina mammor och pappor, men vi har inget, säger Alina.
Hon säger att barnen fortfarande är rädda för att hon ska försvinna igen.
Fängelser begränsar barns rätt till föräldrar
Barnombudsman Elina Pekkarinen säger att det borde beredas möjlighet för en förälder att vara med sina barn då hen väntar på sitt straff – så länge det inte finns några hinder för det.
– Då det inte finns en risk för att du begår fler brott, försöker fly eller förstör bevismaterial.
Mellan 8 000 och 10 000 barn har en eller två föräldrar i fängelset.
– Det är en ganska vanlig tragedi. Jag tycker vi borde vara väldigt försiktiga så att inte barnen straffas. Barn har rätt till föräldrar, och har rätt att träffa och ha kontakt med dem, säger Pekkarinen.
I vissa fall begränsas ändå den här rätten, om föräldern gjort sig skyldig till väldigt allvarliga brott eller är medlem i en brottslig organisation.
– Det är jättetragiskt för barnen, det är inte deras fel att deras föräldrar begått brott. Men tyvärr är en del av den dömdas straff att hen inte kan ha så mycket kontakt med sina nära och kära, säger Pekkarinen.
Under pandemin fick många barn till fångar vänta extremt länge på att träffa sina föräldrar. Pekkarinen säger också att familjerummen är bristfälliga i många fängelser.
– Det saknas möjlighet att vistas privat i enrum. Vissa fängelser saknar helt familjerum.
Socialvårdens och daghemmets vädjan
I dag är Alina på fri fot.
Hennes advokat skickade in en ny klagan till hovrätten, med utlåtanden från både socialtjänsten och barnens daghem.
”Även små saker och motgångar får flickorna att gråta”, skriver daghemmet i sitt utlåtande.
Barnens farbror kom ut med barnen och jag bara släppte min väska och sprang och kramade flickorna. De grät, de kunde inte tro att det var sant
Alina
Enligt daghemmet har Alinas ena dotter sagt att hon inte har någon mamma eller pappa, medan den andra dottern är allvarligare än förut.
”Barnen har problem med sömnen, de är gråtmilda och de förstår inte situationen”, skriver socialvården i sitt utlåtande.
”Mammans långvariga frånvaro kommer att vara en traumatisk händelse för barnen, och om det är möjligt önskar vi att rätten skulle förhindra det.”
”Jobbigt att vänta”
Alina blev befriad från kvinnofängelset i Tavastehus måndagen den 10 mars, efter det nya klagomålet.
– Barnens farbror kom ut med barnen och jag bara släppte min väska och sprang och kramade flickorna. De grät, de kunde inte tro att det var sant. Min yngsta flicka kände på mig och mitt ansikte, hon kunde inte fatta att jag verkligen var där, säger Alina.
Nu väntar Alina på hovrättens behandling, som troligen börjar i mars nästa år. Efter klagomålet får hon vänta på fri fot, så att hon kan ta hand om sina barn
Fängelsevistelsen vände upp och ner på Alinas liv. Hon förlorade sitt jobb på ett svenskt daghem i Esbo och tvingades tacka nej till utbildningsplatsen som barnledare.
Alina får inte lämna landet, och måste anmäla sig till polisen två gånger i veckan.
– Det känns jobbigt att vänta, jag hade önskat att det kunde gå fortare. Men jag är glad att jag kan vara hemma med barnen.
Den här artikeln är uppdaterad. I den ursprungliga artikeln som publicerades 9.6 kl 6.00 stod det felaktigt att barnen bodde hos Alinas farbror och hans fru då Alina satt i fängelse. 9.6 kl 15.01 är det rättat till att barnen bodde hos sin egen farbror och hans fru.