[go: up one dir, main page]

Affärsmän byggde Borgås första järnväg – rälsen blev snabbt viktig för vanligt folk

Järnvägen kom till Borgå 1874, och möjliggjorde att varor producerade i staden kunde fraktas bort året om. Hör mera om järnvägens första år i vår sommarserie om Borgås historia.

En kvinna i kort hår går över ett gammalt järnvägsspår i lantlig miljö.
Museilektor Hannele Tenhovuori vandrar över rälsen vid Borgå järnvägsstation. De första tågen gick här 1874. Bild: Hanna Othman / Yle

I vår sommarserie om Borgås historia pratar museilektor Hannele Tenhovuori från Borgå museum med reporter Hanna Othman om hur järnvägen kom till staden för över 150 år sedan.

Borgås historia: Järnvägen 1874

När järnvägen kom till Finland var Borgåborna snabba att haka på. Den första järnvägen byggdes mellan Tavastehus och Helsingfors 1862, och tolv år senare stod spåret mellan Kervo och Borgå färdigt.

Borgå hade i alla tider förlitat sig på sin hamn, men under vintermånaderna tvingades skeppen stå stilla.

– Affärsmännen i Borgå ville frakta virke, cellulosa och allt möjligt annat som fabrikerna i staden tillverkade, och de ville göra det året om, säger museilektor Hannele Tenhovuori från Borgå museum.

Historisk, svartvit bild av Gamla Borgå. Tågvagnar lastade med virke står på andra sidan ån från strandbodarna.
Vagnar lastade med virke väntar på Västra åstranden i Borgå. Rälsen fortsatte en god bit ner längs ån där många industrier låg. Bild från 1893. Bild: Daniel Nyblin / Museiverkets samlingar

Bakom projektet låg flera handelsmän som tillsammans grundade ett bolag. Den rikaste av dem alla var August Eklöf som ägde bland annat Borgå ångsåg och cellulosafabriken i Tolkis.

Det var inget lätt jobb att bygga järnvägen. I Andersböle och Söderveckoski fanns det mjuk mark och lera som gjorde spåren instabila, och den första rälsen som beställdes från Belgien var inte av tillräckligt bra material.

– Det var svårt att bygga och svårt att hitta tillräckligt bra material. Det gällde inte bara spåren, utan också stationsbyggnaden i Borgå. Den första ruttnade på bara ett par år, säger Tenhovuori.

En gammal stationsbyggnad i ljus grönt.
I bakgrunden till vänster den andra stationsbyggnaden. Huset i fokus är den tredje, som har byggts om till bostadshus. Bild: Hanna Othman / Yle

Från början handlade det om att flytta varor och produkter, men ganska snabbt insåg man också nyttan som järnvägen hade för posten och persontrafiken.

Tåget fraktade mjölk från landsbygden in till staden. Den skjutsade också arbetsfolk ut till Kiala gårds åkrar, och barn till skolan.

– Man säger att tågtrafiken var det som hämtade klockorna till människornas liv. Tågen kommer och går vissa tider som man måste passa.

En kvinna i kort hår står lutad mot en gammal, röd träbyggnad.
Hannele Tenhovuori utanför det gamla lokstallet. Bild: Hanna Othman / Yle

Järnvägen till Borgå var ingen lönande affär, och bolaget som byggde banan gick i konkurs. Senare tog staten över den.

– Järnvägens tid tog slut då vi började köra på landsvägar. När man byggde motorväg till Helsingfors förkortades restiden till huvudstaden betydligt, säger Tenhovuori.

Passagerartågen slutade gå till Borgå 1981, och godstågen 1990. Efter det har man kunnat åka museitåg under somrarna mellan Kervo och Borgå, men sedan 2024 har inte heller det varit möjligt i och med att banan är i så dåligt skick.

Gamla byggnader i rödtegel.
I Hattula i Borgå finns fortfarande byggnader som påminner om områdets förflutna som järnvägsstation. Bild: Hanna Othman / Yle

Lyssna också på de andra avsnitten i serien som handlar om fisksoppsbranden 1760, pesten på 1700-talet, lantdagen 1809, hur Borgå blev ett rutfält, samt bombningarna av staden under andra världskriget.