En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
I hjärtat av tvåspråkiga Mörskom, omgiven av åkrar och med en imponerande gammal gård som centrum, målar den finlandssvenska författaren Johanna Holmström fram sin vision: En kvinnofarm för den som vill bo, arbeta och skapa tillsammans med andra kvinnor och barn, långt från patriarkala normer och med framtidens hållbarhetsutmaningar i fokus.
En långvarig idé börjar nu få konkreta konturer.
På farmen ska kvinnor och barn kunna leva, arbeta och utvecklas tillsammans – helt utan män. Många vill lämna staden för landsbygden, och för kvinnor handlar det ofta också om en önskan att slippa män, säger Holmström.
– Männen har varit med om allt, nu är det vår tur att skapa något på egen hand.
Global kvinnlig rörelse
Idén har vuxit fram ur en känsla av att något håller på att hända i samhället. Holmström pekar på en global våg av kvinnlig frigörelse, men också på backlashen. Den märks särskilt i USA, där kvinnors rättigheter utmanas av konservativa krafter. De här rörelserna sprids också i Europa.
De senaste åren har det talats mycket om manosfären – nätbaserade gemenskaper där män diskuterar mansfrågor, ofta med antifeministisk, ibland misogyn och högerextrem retorik. Det här sägs också ha bidragit till den amerikanska presidenten Donald Trumps återkomst till makten.
Nu växer även femosfären fram: ett alternativt, högerkonservativt medieekosystem och en influencerkultur som riktar sig till unga kvinnor. Rörelsen sprider ofta antifeministiska, traditionella och reaktionära budskap om könsroller, kroppsideal och politik.
Trots motreaktionen mot feminismen tror Holmström inte att kvinnor återgår till hemmet och gamla könsroller. Det skulle i så fall kräva att samhället genomgår en dystopisk utveckling som i författaren Margaret Atwoods bok Handmaid’s Tale. Där drar samhället med militär makt tillbaka kvinnors rättigheter.
Holmström menar att utvecklingen är svår att vända eftersom kvinnor utbildar sig i allt högre grad jämfört med män. Flera ekonomiska analyser, bland annat Forbes, pekar på att kvinnors ekonomiska inflytande ökar globalt. Det finns prognoser som visar att kvinnorna kan komma att kontrollera en betydande del av världens tillgångar från och med 2030.
”En säkerhetsfråga att utesluta män”
Holmström tror att motrörelsen till antifeminismen blir att kvinnor i högre utsträckning väljer bort både män och barn.
– Frågan är då: Vad finns det egentligen att göra? Hur skulle någon ens kunna tvinga tillbaka utvecklingen, annat än med extremt och brutalt våld?
Fler kvinnor inspireras av rörelser som den koreanska feministiska 4B-rörelsen, som blev viral i USA efter att Donald Trump vann presidentvalet. I den avsäger sig kvinnor umgänge med män, men söker ändå gemenskap och stöd i vardagen med andra kvinnor.
Med den här bakgrunden är det ett medvetet beslut av Holmström att utesluta män ur farmen. Hon ser det dels som en säkerhetsfråga, dels som en möjlighet att skapa en genuint matriarkal miljö där kvinnors samarbete och ledarskap står i centrum.
– Jag vill att det här ska vara en plats där kvinnor styr, och ingen riskerar att bli överkörd av gamla patriarkala mönster.
Jag kan alltid komma hit en vecka emellanåt eller över sommaren och se över mitt drottningvälde
Johanna Holmström, författare
Farmen är ett experiment i matriarkal gemenskap, den ska inte tolkas som en attack mot män. Kvinnokollektiv, kvinnojourer och kvinnoseparatistiska miljöer är inget nytt – de fyller en viktig funktion för många, utan att vara till skada för någon annan.
Men barn, även pojkar, är välkomna på farmen. Och relationer med män utanför gården är inget hinder, så länge det är kvinnornas boende och gemenskap som prioriteras, säger hon.
Själv bor Holmström tjugofem minuter ifrån den tilltänkta farmen tillsammans med sin sambo Kristoffer Ramsay, deras gemensamma dotter Victoria, samt Johannas två döttrar, Jasmin och Inés. Familjen bor på sambons gård i Norr-Sarvlax i ett gammalt kulturlandskap nära Lovisa.
Vad ska du göra med din egen man?
– Jag ska nog bo kvar där tills vidare i varje fall, säger hon med ett skratt.
– Men jag kan alltid komma hit en vecka emellanåt eller över sommaren och se över mitt drottningvälde.
Budgeten en gemensam fråga
För en person utan egen erfarenhet av jordbruk kan idén te sig vågad. Men Holmström har tänkt att farmen ska vara ett aktiebolag eller andelslag, där alla delägare investerar både kapital och arbetskraft.
– Jag skulle vilja ha med kvinnor som faktiskt kan bidra praktiskt: jordbruk, djurhållning, trädgårdsarbete, marknadsföring och bygg. Det är ingen plats för den som bara drömmer om lantliv, här krävs engagemang och yrkesskicklighet, förklarar Holmström.
Låter det som en sekt? Längtan till lantliv och självförsörjning kan påminna om tradwife-rörelsen, där kvinnor väljer ett traditionellt hemmaliv. Men till skillnad från tradwife-idealet, som bygger på underordning inom kärnfamiljen, är kvinnokollektivet ett feministiskt projekt där kvinnor skapar trygghet och gemenskap på egna villkor.
Liknande kollektiv fanns redan på 70-talet. Holmström ser sin idé som en modern version av dessa, där medlemmarna i kollektivet är aktiva i samhället, driver företag, ordnar evenemang och hyr ut ateljéer.
– Det ska vara mycket liv och rörelse, inte bara ett tillbakadraget kollektiv. Dessutom ska vi vara synliga på sociala medier.
Ekokollektiv och krisberedskap
I sitt författarskap skriver hon om teman som patriarkat, radikalism, slutna samhällen och ekokollektiv. På sätt och vis kryper alltså hennes fiktiva värld nu närmare verkligheten. Hon bekantade sig med just den här gården redan för fyra år sedan när hon gjorde bakgrundsresearch för sin senaste roman Vargens unge som utspelar sig på ett ekokollektiv.
Kvinnofarmen är tänkt att bli ett modernt ekokollektiv på de stora åkrarna med stark betoning på självförsörjning och beredskap. Holmström ser ett behov av att återuppliva det finländska jordbruket eftersom vi vid en kris, miljökatastrof eller ekokollaps måste kunna klara oss själva.
– Då är det viktigt med platser där man kan odla sin egen mat och leva hållbart. Vi vill också ha bin, eftersom de är avgörande för allt liv.
Liknande kollektiv i andra länder
Efter att Holmströms idé började gro la hon märke att det redan fanns liknande kollektiv i Frankrike, Italien och Spanien.
Enligt den franska tidningen Le Monde går utvecklingen i Frankrike mot en ökad andel kvinnor inom jordbruket. Andelen kvinnor i franska jordbruksutbildningar har ökat kraftigt och kvinnor utgör numera en tredjedel av de som startar jordbruk i Frankrike. Le Monde nämner att vissa kvinnor organiserar sig i kollektiv för att stärka sin röst och stötta varandra.
Också i Finland har kvinnornas andel av arbetskraften inom jordbruket ökat under de tio senaste åren, även om antalet gårdar har minskat.
– Det känns som en naturlig utveckling. Historiskt var det troligen kvinnorna som upptäckte jordbruket under den neolitiska revolutionen när de såg hur frön växte. Det finns något fint i att vi nu återgår till det ursprungliga.
Kultur, kreativitet och företagsamhet
En central del av visionen är att kvinnofarmen också ska bli en kulturell mötesplats för konstnärer, författare och andra kulturarbetare. Den ljusgula huvudbyggnaden från 1924, ladugården och de övriga utrymmena skulle kunna användas som ateljéer och för olika evenemang.
Gården är till salu för drygt en halv miljon euro. Grundtanken är att tio kvinnor delar på ansvaret, kostnaderna och arbetsinsatsen.
– Med rätt team och finansiering kan projektet starta genast, annars satsar jag på att komma igång inom fem till tio år. Jag vill hitta rätt kvinnor med drivkraft och yrkesskicklighet som vill bygga något nytt tillsammans, och därmed också förändra samhället.
Skulle du kunna tänka dig att bo i ett kollektiv på landsbygden, och vilka värderingar skulle vara viktiga för dig då? Berätta i kommentarsfältet.