Det som skulle bli en trevlig båtutflykt i Åbolands skärgård slutade mer dramatiskt än någon kunnat ana.
Kompisgänget åkte med båt ut till holmen, klev iland och åt lunch. Stämningen var bra och alla njöt av att vara där.
Efter lunch beslöt sig sällskapet att gå till andra sidan av holmen för att fiska. Den som gick först hade gummistövlar, ifall någon huggorm skulle ha fått för sig att ligga på stigen där de gick. Joakim Lindholm gick sist i kön och hade sandaler på fötterna.
En huggorm låg alldeles bredvid stigen och Lindholm steg såpass nära att den högg i hans vänstra fot, på insidan av foten strax framför hälen.
– Första reaktionen var panik och jag sparkade med foten men ormen satt fast, berättar Lindholm. Till slut lossnade ormen.
Han satte sig ner på en sten och kände en stark värk i foten. Kompisarna ringde till nödcentralen och fick rådet att lägga Lindholm i viloläge. Han blev småningom yr och började kräkas.
Ungefär tio minuter senare kände han hur det kittlade i halsen. Kompisarna upptäckte att hans läppar och ansikte svällde upp.
Det blev flera samtal till nödcentralen när symtomen tilltog.
– Jag frös alldeles förskräckligt och kompisarna lade en huppare på mig och stödde mig så bra de kunde.
”Jag hann tänka att livet var över”
Nödcentralen berättade att hjälp var på väg, men inte om det var en båt eller en helikopter som var på väg. Ungefär 40 minuter efter första samtalet till nödcentralen hörde de att en helikopter var i luften i närheten.
– Det var som ur en actionfilm då helikoptern landade i den svåra terrängen. Men de var skickliga och landade precis bredvid där jag låg medan kottar och stenar och löv flög omkring i luften, minns Joakim Lindholm.
I helikoptern fick han smärtstillande medicin och femton minuter senare var han på sjukhuset i Åbo. Där fick han en cocktail av mediciner: motgift, antibiotika, smärtstillande medicin och en stelkrampsspruta.
Men Lindholm fortsatte att må dåligt. Han kände hur hans andningsvägar svällde fast, han fick inte längre luft. Vårdpersonalen gjorde respiratorn redo.
– Läkaren förklarade för mig att de ger mig adrenalin och att det kommer att kännas konstigt i kroppen och hjärtat börjar bulta.
Några minuter efter att han fick adrenalin började kroppen reagera på motgiftet och läget blev bättre.
Hann Lindholm tänka att det här är slutet?
– Jodå, det funderade jag på då läget var som värst och jag inte kunde andas. Jag tänkte att livet tar slut här. Men logisk som jag är, tänkte jag på statistik och att jag inte hört om att någon i Finland skulle ha dött av huggormsbett, säger Lindholm.
Och kompisarna som blev kvar på holmen?
De var alla mycket oroliga efter att helikoptern åkt iväg.
– Efter ungefär fyra timmar på sjukhuset fick jag min telefon och då kunde jag meddela dem att det värsta var över.
Sju veckors återhämtning
Han var under uppsyn på sjukhuset i Åbo två dygn. Efter det flyttades han till sjukhus i Helsingfors med ambulans, där han var intagen ytterligare fyra dygn. Han fick åka hem från sjukhuset då han klarade av att stå och gå – med hjälp av kryckor.
Hemma var han sängliggande i två veckor och i pillerburkarna hade han antibiotika och starka värkmediciner.
– Mitt ben hade svällt upp tredubbelt av ormbettet och varje gång jag steg upp ur sängen värkte det så mycket så jag hade svårt att stiga med foten.
Sammanlagt tog det sju veckor från ormbettet ute i skärgården innan han kunde återvända till att motionera och leva ett normalt liv igen.
”Läkarens råd är att ha stövlar”
Joakim Lindholms kraftiga reaktion av huggormsbettet berodde troligtvis på två saker: att han är extremt allergisk mot huggormsgift och att ormen antagligen hade mycket gift i sig.
Om en orm nyligen tagit ett byte, är gifthalten lägre, men om ormen hållit på att svälta har den samlat på sig mycket gift, och så var det troligen i det här fallet.
För Lindholm var allergin mot huggormsgift en total överraskning. Han har aldrig tidigare fått allergiska reaktioner av någonting.
Hans fot och ben skiftade i blått och lila flera månader efter incidenten. Han gick aldrig på någon efterkontroll och han fick inte något recept för en adrenalinpenna (epipen).
Normalt rekommenderas epipen till högallergiska personer men läkarna sa till Lindholm att nyttan av en epipen i hans fall är för liten, eftersom han är såpass allergisk. Om han blir huggormsbiten ska nödcentralen kontaktas genast och han ska föras till närmaste sjukhus.
– Läkarens bästa råd var att ha stövlar på mig då jag rör mig i skog och mark.
Det är nu fyra år sedan skärgårdstrippen och ormbettet. Benet är helt återställt men på det mentala planet spökar händelsen nu och då.
Då han rör sig i naturen ser han noga var han stiger och då han är ute och frisbeegolfar och frisbeen landar i en buske… då kommer rädslan och tankarna: tänk om det ligger en huggorm där!