Många finländare har ett kärt förhållande till landet som är känt för de vackra fjordarna och fjällen, de stora oljefonderna och Nobels fredspris.
Men norrmännen är mer än glada skidåkare med stickad luva och folkdräkt, både på gott och ont.
I lördags – den 17 maj – firade norrmännen sin nationaldag. Norges nationaldag till ära efterlyste Vega Lördag berättelser och erfarenheter kring Norge och norrmän. Här är fem av svaren som kom in.
1. ”Norrmän kan inte skilja på svenskar och finnar”
För tillfället studerar jag i norra Norge och har upplevt att vissa inte kan skilja på svenskar och finnar. Jag har blivit kallad svensk ganska många gånger och måste förtydliga att jag är finländare med svenska som modersmål. De förstår sig inte riktigt på hur vissa finländare kan tala svenska. Överraskande nog förstår norrmän väldigt bra svenska, kanske de är så vana med underliga tonfall då de har så lustiga och många olika dialekter runt om i landet.
Anonym
2. ”Norge är mera mångkulturellt än Finland”
Jag har bott i Oslo sedan 2018 och håller med om att norrmän ofta har ett gott självförtroende, särskilt i jämförelse med finländare. Jag tror att den starka köpkraften påverkar folkets självkänsla i hög grad. Samtidigt har jag alltid haft en känsla av att norrmännen, trots den höga levnadsstandarden, ibland känner en viss otillfredsställelse, kanske för att man jämför sig med andra. Jag upplever också norrmännen som väldigt snälla och trevliga. Det är lätt att känna sig välkommen här. Samtidigt kan de vara ganska konflikträdda, vilket ibland märks i vardagliga situationer där man undviker konfrontationer även när det skulle vara konstruktivt. En annan skillnad jag har lagt märke till är att Norge i dag är ett mer mångkulturellt samhälle än Finland. I Oslo möter man människor med olika bakgrunder varje dag, vilket bidrar till en dynamisk och öppen samhällsanda. Det märks också i hur nationaldagen firas – inkluderande, färgstarkt och med stolthet över mångfalden.
Josephine
3. Trodde Tove Jansson kom från Sverige
Norrmän älskar den stereotypa bilden av finländare och vet inget om finlandssvenska. Bottennappet jag upplevt är när en grupp trodde Tove Jansson var från Sverige. De bryr sig inte om att lära sig de svenska ortnamnen ens på större orter eller orter som de besökt. Hellsinnki, Sepoo för att nämna några. Såg namnet Sepoo i en norsk dagstidning en gång.
Anonym
4. Gästvänliga norrmän bäddade i sovrummet
En gång på 1960-talet körde vi i Norge enligt en karta som visade en vägsträcka som inte fanns. Sent på kvällen kom vi till ändan av en väg som inte var byggd än. Föräldrarna knackade på vid huset där lamporna lyste och frågade om vi kunde få övernatta där. Vi barn var små då. De firade jämn födelsedag och hade kalas. De funderade en stund. Kom ut och såg att bilen var registrerad i Finland. De bäddade åt oss i sitt sovrum! Resten av livet från 1960-talet till 2020-talet hade föräldragenerationen årlig kontakt med norrmännen och vice versa. Så funkar norrmännen sommartid!
Anonym
5. Norskan påminner om Vörådialekt
Jag har märkt att norskan klart påminner om Vöörosprååtji. Nu kommer jag bara ihåg i morist (i morse), mårost på Vörådialekt. Min son studerade en tid i Bergen. Då jag besökte honom första gången och såg Bergen från flyget var det något av det vackraste jag sett! Där kunde jag tänka mig att bo!
Birgitta
Vega Lördag sänds varje lördag klockan 9.03–11.00 i Yle Vega.
Har du fler erfarenheter eller upplevelser kring Norge och norrmän? Kommentera gärna nedan.