[go: up one dir, main page]

Mentalvårdsförening i Karis har inte råd att hålla igång all verksamhet – Kaippari permitterar personalen tillsvidare

Föreningen Kaippari i Karis är tvungen att permittera personalen och stänga en del av verksamheten. Orsaken är bland annat det uteblivna stödet från Västra Nylands välfärdsområde.

En kvinna sorterar kuddar och andra textilier på en hylla i en bod som säljer hantverk. Kaippari i Karis.
Marjut Kaartinen är verksamhetsledare för föreningen Kaippari som har bland annat klubbverksamhet och loppmarknad i Karis. Arkivbild. Bild: Tiina Grönroos / Yle

Från och med måndag 23.9 kommer personalen vid föreningen Kaippari att vara permitterad tillsvidare. Tre personer är anställda vid Kaippari.

Klubbverksamhet på Nils Grabbegatan kommer samtidigt att stänga för obestämd tid. Runt 20 personer brukar besöka den varje dag, säger verksamhetsledare Marjo Kaartinen.

– För dem har det här en stor betydelse. Den här typen av lågtröskelverksamhet finns ju till för att det ska vara enkelt att komma hit.

Kaippari sysslar med förebyggande och rehabiliterande mentalvård. I våras blev det klart att föreningen inte fick föreningsstödet på 60 000 euro, som den hade sökt från välfärdsområdet.

Utöver det har avtalen för dem som får stöd för rehabiliterande arbetsverksamhet vid Kaippari inte förnyats.

– Det betyder att vi inte får betalt för den tid de är här hos oss, vilket har varit en betydande inkomstkälla, säger Kaipparis verksamhetsledare Marjo Kaartinen.

Också syataljén, som finns i samma lokal som klubbverksamheten, kommer att stänga från och med måndag.

Loppmarknaden finns i en annan lokal på Nils Grabbegatan och den fortsätter i en nedbantad version. Det betyder bland annat att öppettiderna minskar jämfört med tidigare.

Träffarna fortsätter i en vrå på loppmarknaden

För att inte lämna dem som har besökt klubbverksamheten helt vind för våg kommer det att finnas möjlighet att träffas på loppmarknaden, säger Marjo Kaartinen.

– Vi kommer att ha en liten vrå där man kan dricka kaffe och prata. En del av de anställda arbetar frivilligt trots permitteringarna, så att vi kan sköta föreningens allra nödvändigaste uppgifter.

Föreningen har ansökt om pengar från lokala stiftelser, så att man skulle klara sig över årsskiftet.

– Vi borde hitta några tiotusental euro för att klara oss över det värsta, säger Kaartinen.

Även om situationen är tråkig är Marjo Kaartinen ändå optimistisk inför framtiden.

– Jag tror starkt på att vi kan få igång verksamheten igen från och med början av nästa år. Jag hoppas att det kan vara enligt samma modell som hittills, och om det inte är möjligt så hoppas jag att det kunde bli något bättre.