[go: up one dir, main page]

Start

Danmark ansåg att Muhammads och Majkens kvarter var ett ghetto – tvingades flytta

Danmark river och renoverar för att byta ut invånare i invandrartäta förorter. Nu avgör EU-domstolen om det är diskriminering.

Två personer i Mjølnerparken.
Muhammad Aslams och Majken Felles bostäder har sålts ut till privata investerare. Målet är en stadsdel med mindre invandrare och sociala problem. Nu avgör EU-domstolen om de diskriminerats.

Det omstridda området Mjølnerparken består av bara fyra kvarter i Nørrebro inte långt från Köpenhamns innerstad.

Det har blivit en symbol för Danmarks tuffa politik mot så kallade pararellsamhällen, en modell man sneglar på såväl i Sverige som i Finland.

– Målet med den politik vi har fört i Köpenhamn är att säkerställa att det inte finns några svarta fläckar på Danmarks karta. Vi vill ha en blandad stad där det inte finns parallellsamhällen, där man inte känner sig som en del av det danska samhället, säger Köpenhamns vice borgmästare med ansvar för integration, Jens-Kristian Lütken.

Han tillhör det liberala partiet Venstre som stiftade de så kallade ghettolagarna i Danmark 2018. Men den politiska enigheten är stor bakom lagarna som nu genomdrivs av den socialdemokratiskt ledda regeringen.

Målet är utan omskrivningar att minska på andelen ”icke-västliga” invånare i utsatta bostadsområden. I Mjølnerparken ser man nu resultatet: tidigare allmännyttiga bostadshus rivs, renoveras och säljs ut.

En person står framför ett hus som delvis är rivet och renoveras.
En person visar en bild på sin mobiltelefon som föreställer honom själv framför ett grönt bostadsområde.
Muhammad Aslam står framför sitt tidigare hem och visar bilder på hur grönt det var när han bodde där med sin familj. Bilder: Malin Palm (höger)

Muhammads familj var fel slags invånare

Taxiföretagaren Muhammad Aslam står framför det som tidigare var familjens hem. Hit flyttade de 1978 och här har hans fyra barn växt upp.

– Det var här vi firade födelsedagar. Här har vi firat när de blev klara med skolan och gymnasiet och universitetet. Ett hem är inte bara fyra väggar, det är alla minnen man bygger upp. Så det är rörande varje gång man går förbi, säger Aslam.

När Mjølnerparken skulle renoveras fick familjen varsel. Sedan dess har de erbjudits olika lägenheter under korta perioder och för tillfället bor Muhammad Aslam och hans hustru i en studentbostad en bit bort. Flyttlådorna har de inte hunnit packa upp mellan varven.

Hans fyra barn var en orsak till att Mjølnerparken klassades som ett ghetto, eftersom även invandrares barn klassas som ”icke-västliga”.

– De är alla födda och uppvuxna här. Den äldsta jurist, den andra är civilingenjör, den tredje är psykolog och den fjärde är socionom. Och vi alla, även jag som är egenföretagare, räknas in i den negativa statistiken för att stämpla vårt hem och vårt bostadsområde som en ghetto, suckar Aslam.

”Bästa platsen jag bott på”

Läraren Majken Felle är en av de etniska danskar som tvingats flytta från Mjølnerparken för att hon råkade ha grannar med ”fel” bakgrund. År 2022 fick hon besked om vräkning eftersom bostäderna i hennes hus skulle säljas till privata investerare.

Nu bor hon i en betydligt mindre bostad en bit bort, men saknar gemenskapen i kvarteren och de grönskande träden som nu fällts för att få plats med alla nybyggen.

– Det är utan tvekan den bästa platsen jag har bott på i Köpenhamn. Det fanns grönområden inne i kvarteren där barnen lekte och gannarna träffades för att dricka kaffe.

En kvinna står framför ett hus som renoveras.
Majken Felle är en av de tidigare invånarna i Mjølnerparken som hoppas att EU-domstolen ska ge dem rätt att flytta tillbaka. Bild: Malin Palm

Att Mjølnerparken skulle ha varit ett ghetto får Majken Felle att fnysa.

– Det var mycket fridfullt och verkligen en plats för familjer. När man använder ordet getto får åtminstone jag associationer gängvåld och skjutningar. Till platser där det inte är säkert att gå på natten. Jag har aldrig känt så alls och jag är en ensamstående kvinna.

Majken Felle anser ändå, liksom de flesta vi möter i området, att det var dags att renovera husen i Mjølnerparken. Men enligt henne hade man inte varit tvungen att tvinga någon att flytta.

En persson håller sitt barn i famnen.
Fozia Noreen besöker en lekplatsen invid Mjølnerparken med sin dotter Imsha. Hon är en av de lyckliga som får flytta tillbaka när husen renoverats klart. Hon säger sig vara glad över renoveringen och längtar tillbaka. Bild: Malin Palm

Invånarnas öde avgörs i EU-domstolen

Både Majken Felle och Muhammad Aslam hör till de invånare som stämmer danska staten eftersom de anser att bostadspolitiken är diskriminerande.

Efter en lång rättsprocess i Danmark behandlar nu EU-domstolen i Luxemburg fallet.

År 2019 fick Danmark också kritik från FN:s råd för mänskliga rättigheter. Då uttryckte rådet oro över att ghettoplanen kan inskränka rätten till att förflytta sig och välja bostadsort.

– Jag känner mig ganska optimistisk att vi kommer att vinna detta och åtminstone få domstolen att besluta att vi hade rätt, säger Felle.

Vad som händer om Danmark fälls i EU-domstolen är det ingen som vet. Att backa bandet är knappast längre möjligt eftersom många bostäder har sålts ut.

– För det första hoppas jag verkligen att vi vinner målet. Då kommer hela grunden för den här ghettolagstiftningen att vara ogiltig och olaglig. Då måste domstolarna ta ställning till vilka konsekvenserna blir för alla från statsminister Mette Fredriksen till bostadsbolagen, säger Muhammad Aslam.

En benderoll vid en idrottsplan där det står att våra bostäder inte är till salu.
Banderoller med texten ”Våra hem är inte till salu” hänger här och var i Mjølnerparken. Bild: Malin Palm

Vid Köpenhamns stad anser man inte att det är aktuellt att låta någon av de vräkta få tillbaka sin bostad.

– Det är ingen som har blivit utkastad på gatan. Alla har fått nya bostäder efter att vi genomfört ghettoplanen. Men om vi förlorar målet så kan det bli en fråga om ersättning för dem, säger Köpenhamns vice borgmästare Jens-Kristian Lütken.

Han anser fortsättningsvis att den hårdföra bostadspolitiken är den enda rätta.

– Jag tycker man bara behöver se på Sverige, på Malmöförorten Rosengård och på Stockholmsförorterna. För mig är det en skrämmande bild av vad som händer om man inte gör något.