Borgå är en stad med backar, kullerstenar och en och annan förvirrande korsning. En del gator är utmanande, vilket också syns i stadsbilden, där trappan vid Skolgränden fått det inofficiella namnet Djävulstrapporna.
Hundra meter från de diaboliska trappstegen jobbar Linus Stråhlman som notarie vid Borgå stift. Han har visserligen tre cyklar men flaggskeppet i hans flotta är en lastcykel med elmotor som i år rullat 5 237 kilometer, enligt cykeldatorns svartvita skärm.
Det knastrar när cykeln försiktigt rullar över snö, is och kullersten. Till utseendet är den både längre och kraftigare än de flesta cyklarna.
– Vi bytte ut vår andra bil mot den här cykeln med låda framför. Det är det bästa jag gjort. Jag hade drömt om en sådan, säger han samtidigt som ånga lämnar hans mun.
Ångrar inte att bilen ersattes med en lastcykel
Det är en krispig morgon, och backarna runt kyrkotorget i Borgå är tomma på cyklister. Men Linus Stråhlman rullar fram, väl synlig med både reflexväst och reflexöverdrag på hjälmen. Hans blick lyser av glädje när han avtäcker lastutrymmet.
– Där får ett barn plats utan problem. Jag får också plats med allt jag handlar – jag har faktiskt mer utrymme där än i bagageutrymmet på min gamla bil.
Cykeln har lyckats väl med att ersätta bilen. Den klarar enligt Stråhlman av det mesta i vardagen, allt från barnskjuts, till storhandling och pendling.
Det är viktigt att lära känna sin cykel
Linus Stråhlman
Den vanligaste rutten är ändå den sju kilometer långa sträckan mellan hemmet i Tolkis och arbetsplatsen vid Borgå domkyrka. Stråhlman säger att det envisa cykelpendlandet gynnat plånboken.
– Det är betydligt billigare att pendla med en elcykel än med en bil, trots att den kostat en del.
Cykelpendlandet fortsätter hela vintern, i alla fall tills växlarna fryser fast – då väntar bussen.
– Det brukar gå bra att cykla fram tills temperaturen sjunker till runt sjutton minusgrader. Då blir det svårt att växla.
Stråhlman har valt att inte använda dubbdäck. Han säger att det går bra ändå, men att det är viktigt att lära känna sin cykel, så man vet hur den reagerar vid olika väglag och temperaturer. Ändå får han räkna med några vurpor per år.
– Det händer några gånger per år att jag ramlar, men tack vare lådan vurpar man inte riktigt, man faller bara åt sidan.
Försiktig vid korsningar
Stråhlman anser att Borgå generellt är en bra cykelstad men att det på vissa äldre gator är tydligt att de inte är planerade för cykeltrafik. Dessutom säger han att det kan bli farligt vid korsningar då bilar och cyklar möts i trafiken.
– Vid korsningarna måste man ofta hoppa av för att undvika att bli påkörd.
Stråhlman får ibland frågor från människor som vill börja vintercykla och hans tips är enkla och tydliga:
– Sätt inte för mycket kläder på dig, det blir för varmt. Ha bra lampor på cykeln, så att du syns i trafiken.
Det handlar inte bara om den egna värmen. Han rekommenderar också att cykeln får stå i värme.
– Om man har möjlighet att förvara cykeln på en varm plats under dagen eller natten så hjälper det väldigt mycket.
Snön kanske skrämmer bort de flesta cyklisterna, men Stråhlman menar att det är mängden och typen av snö som avgör.
– Så länge det plogas är det okej. Det är snöns djup som ställer till det egentligen. Tio centimeter pudersnö är inga problem. Fem centimeter slask är eländigt men det går ändå.
Ser många fördelar med att cykla
Trots att det kanske inte låter jätteglamoröst ser Stråhlman främst fördelar med att cykla – även på vintern.
– Man får bra motion, frisk luft, värnar om miljön och sparar pengar.
Ändå finns en del som anser att han är galen som cyklar på vintern.
– En del tycker att jag är hurtig, andra tycker nog att jag inte är riktigt frisk i huvudet, säger han med ett skratt.
För Linus Stråhlman är det inte kontroversiellt att cykla året om.
– Det har blivit mitt transportmedel, helt enkelt. Att cykla i vardagen eller till och från jobbet är absolut något jag rekommenderar.
