Innanför Nationalmuseets murar pågår byggandet av nya utrymmen för fullt. Plast och byggställningar täcker museibyggnaden och bara tornet sticker fram. Ett tillfälligt tak har rests också över gårdsplanen, där berget sprängts för att ge plats för nya underjordiska utrymmen som kan utrustas med ny teknik.
Inne i jugendbyggnaden har de flesta föremål flyttats bort för att inte ta skada när hustekniken ses över och förbättras. Tillfälliga väggar har rests för att skydda de kända takmålningarna som gjorts av Akseli Gallén-Kallela och granitpelarna har täckts in för att undvika skador.
Uppe på taket avlägsnas cirka 70 000 takplattor av skiffersten. Arbetet görs noggrant och försiktigt. De stenplattor som inte har tagit skada ska återanvändas när det är dags att lägga taket på nytt. Innergården ska täckas med glastak så att också det blir en del av museets interiör.
Utan extra pengar är det svårt att göra nya utställningar
Trots att både nybygget och renoveringen avancerar säger Nationalmuseets överdirektör Elina Anttila att man inte vet när museet kan öppna för allmänheten. Nationalmuseets biljettintäkter har varit viktiga för att finansiera arbetet för kommande utställningar. Vid museet utgick man från att uteblivna biljettintäkter ersätts men det har inte funnits något egentligt avtal om det.
Också Nationalmuseet drabbas av nedskärningarna i kulturbudgeten. Flera museer runt om i landet hotas av stängning och Nationalmuseets nyöppning skjuts på framtiden. Utan de extra miljonerna har det förnyade museet inte någon utställning att bjuda på. Det tar ungefär tre år från idé till färdig utställning eftersom det krävs allt från forskning kring temat, konservering av utställningsföremål till grafik och digitalt innehåll.
Kunde man ha skjutit fram projektet, för att inte hamna i en sådan här situation Elina Anttila?
– Det här är ett långsiktigt projekt. Den internationella arkitekturtävlingen hölls redan år 2019 och då måste man binda sig till projektet. Saker kan ändras, men när man går in för ett så här stort projekt gäller det att göra det från början till slut. Då kände man inte till coronaepidemin eller det förändrade världsläget, säger Anttila.
– Speciellt i sådana här tider när vi ser hur sårbart allting är och samhället utsätts för många olika hot är det viktigt att ta hand om våra kulturella tillgångar och kulturverksamhet. Man har också tidigare märkt att kriser leder till att människors behov av den här sortens saker ökar.
Hur klokt är det att bygga sådant här om man inte har råd att öppna det?
– Beslutsfattarna bestämmer om det här, men själv anser jag att man måste kunna tänka långt bakåt och in i framtiden. Det är ett tankesätt som vi i museiverksamheten försöker stödja, så att man inte en vacker dag agerar så att man eliminerar det som redan har gjorts och planerats. Inte kan vi hålla på och backa viktiga projekt som görs på längre sikt.
Vad tror du kommer att hända?
– Jag hoppas att det förs allvarliga diskussioner om finansieringen och att man förbinder sig till det här när vi nu har kommit så här långt.
Det blir väldigt hoppigt om man inleder någonting men sedan tvekar. Jag tycker att vi ska fortsätta framåt, säger Nationalmuseets överdirektör.
Hur sover du om nätterna i väntan på om ni får mera pengar eller inte?
– Kanske inte lika bra som jag vanligen gör. Det här är en viktig sak, vi förnyar en nationell institution och våra målsättningar är viktiga och förväntningarna är höga. Det är nu vi bör få projektet färdigt, det är inte samma som om vi skulle göra det om ett eller två år. Det här är en viktig stund och jag hoppas att vi får bra beslut.
När öppnar Nationalmuseet för publiken igen?
– Vi hoppas att museet öppnar så tidigt som möjligt år 2027, men vi är redan efter i tidtabellen. Vi vill inte spekulera.
Allt hänger nu på att vi får snabba beslut. Om vi måste vänta på helhetslösningen är vi tvungna att leva kortsiktigt utan att veta hur läget ser ut. Det försenar allt och gör också verksamheten mer ineffektiv. Det är inte i någons intresse.