– Boken handlar egentligen om en mikrosociologisk studie om en militär enhet, och det råkar vara min enhet i Tchad år 2009 för det är den enhet som jag känner till bäst. Jag gör också en jämförelse över tid och rum, säger forskaren och krigsvetaren Ilmari Käihkö.
I boken beskriver han de tuffa arbetsförhållanden och moraliska problem som fredsbevararna tampades med i Tchad, men också den utbredda och passivt accepterade rasismen.
”Om du inte är rasist, så blir du det”
I boken Sotilaan päiväkirja - kuinka rauhanturvaaminen muuttui kriisihallinnaksi (En soldats dagbok – hur fredsbevarande blev krishantering, red.övers.) blandas dagboksanteckningar skrivna av den då 26-åriga Käihkö med reflektioner och analyser.
Redan under utbildningen blev det klart att en del av utbildarna hade rasistiska attityder.
Som om det är oundvikligt och naturligt att man som soldat är rasist
lmari Käihkö
– Under vår utbildning i Björneborgs brigad i den internationella beredskapsgruppen hade vi tyvärr en del utbildare som var rasister. En sa till exempel att om ni inte är rasister innan ni åker ner så kommer ni bli rasister där, som om det är helt oundvikligt och naturligt att man som soldat är rasist, säger Ilmari Käihkö.
Väl i Tchad användes rasistiskt språkbruk flitigt, och de gånger som saken påpekades ledde det inte till förbättringar.
– N-ordet användes väldigt ofta av officerare som jobbade inom Försvarsmakten men inte minst bland oss unga reservister, fast det var förbjudet från högsta nivå, säger Käihkö.
En soldats dagbok
Käihkö beskriver också olika grader av sexuellt ofredande som en del av de finska fredsbevararna utsatte lokalbefolkningen för. Han bevittnade sexköp och sexuella trakasserier som en av hans truppkompanjoner riktade mot kvinnor.
– Sexköp var förbjudet men skedde ändå, och alla visste om det men gjorde inte något, och det var samma sak med rasism, säger han.
Enligt FN:s regler får ingen som arbetar för organisationen utöva någon form av sexuellt utnyttjande. I Tchad, som är ett av världens fattigaste länder, är det också omöjligt att försäkra sig om att en påstådd sexarbetare inte är ett offer för människohandel.
Jägarkompaniet, som Käihkö tillhörde, var fredsbevarare som utförde olika övervaknings- och patrulleringsuppdrag nära byar och flyktingläger.
Enligt Käihkö såg en del fredsbevarare i Tchad lokalbefolkningen som fiender, trots att de finska trupperna var där för att trygga befolkningens säkerhet.
– Det förekom också hot om våld mot lokalbefolkningen, vilket inte kändes rätt och som inte behövdes, och det fanns berättelser om användning av våld mot civilbefolkningen och eventuellt mot barn, säger Käihkö.
Det utbredda grupptrycket
När Ilmari Käihkö nu i efterhand reflekterar över sin tjänstgöring i Tchad konstaterar han att trots att de flesta fredsbevarare där inte uppförde sig rasistiskt, var det ändå grupptrycket som gjorde att man inte ingrep när påhoppen skedde. Han hoppas att utbildningen inom Försvarsmakten har förbättrats.
– Jag hoppas situationen är bättre nu. Samtidigt om vi ser rent historiskt hur utländska soldater har betett sig, så verkar det här beteendet vara kopplat till någon slags militär kultur som ju är internationell och som vi i Finland inte är immuna mot på något sätt, säger Käihkö.
Han hoppas också på en diskussion bland veteraner om deras upplevelser, och att andra också börjar dela med sig av sina erfarenheter.
– Nu blir det förstås intressant att se hur finska soldater som sänds utomlands reagerar, om de börjar tala om sina erfarenheter. Många som har hört om boken har sagt att de har upplevt liknande saker i sina missioner utanför Tchad, säger Käihkö.
Soldater skapas genom utbildning
För nuvarande eller före detta fredsbevarare kommer bokens berättelser knappast som en överraskning. Ilmari Käihkö hoppas på en diskussion om soldaters utbildning, på finsk men också på internationell nivå.
– Rasistiska attityder under utbildningen skapade förväntningar hos unga soldater, och skapar också en miljö där rasism accepteras och normaliseras.
Det här försvårar fredsbevararnas arbete, eftersom soldaterna är där för att hjälpa människor. Det uppdraget blir svårare ifall soldaterna har negativa attityder mot lokalbefolkningen.
Ilmari Käihkö poängterar också att soldater också gör finsk utrikespolitik, och att den politiken betonar saker som jämställdhet och mänskliga rättigheter. Att hans trupp i Tchad stundom agerade tvärt emot de här principerna var symtom på ett större, politiskt problem.
– Som finländare är vi inte immuna mot den internationella militärkulturen, men vi kan och vi borde förbättra saker för vår del, säger Ilmari Käihkö.