Just nu hänger tre tröjor i Calgarys hemmahall: Lanny McDonalds, Mike Vernons och Jerome Iginlas. Under natten till söndag får de sällskap av nummer 34 då Miikka Kiprusoffs tröja hissas.
Drygt elva år efter att han avslutade karriären får Kiprusoff den största hedersbetygelsen av klubben som han representerade i nio säsonger.
– Det är en stor ära och jag vet att det kommer att bli en fantastisk show. Jag ska försöka att inte gråta men vi får se hur det går, säger ”Kipper” på en presskonferens inför festligheterna.
Kiprusoff hörde till NHL:s bästa målvakter under flera år i Calgary. Han var finalist i Vezina-omröstningen tre säsonger i rad och valdes till ligans bästa målvakt säsongen 2005–06.
Finländaren blommade ut på allvar i Calgary efter några år i San Jose Sharks där han inledde sin NHL-karriär. Han flyttade till klubben i november 2003.
– Jag visste att jag skulle trejdas från San Jose och Calgary hade ett fantastiskt lag. Det märkte jag direkt. För mig var det en andra chans och det började gå bra, säger han.
Finalförlusten svider fortfarande
Kiprusoff bar Calgary hela vägen till Stanley Cup-final under sin första säsong i klubben. I finalserien ledde Calgary med 3–2 i matcher mot Tampa Bay men förlorade de två sista matcherna och missade titeln.
– Jag gjorde några otroliga matcher och hjälpte laget men det var även andra vägen. Vi var otroligt starka i defensiven och killarna fick mig att se bra ut.
– Det var tufft att förlora eftersom man vill vinna Stanley Cup. Jag är stolt över slutspelet och det är ett fint minne men förlusten gör fortfarande lite ont, säger Kiprusoff.
Kiprusoff är nu, ännu en gång, i blickfånget i Calgary men den lågmälde finländaren påpekar att han inte skulle ha lyckats utan sina lagkamrater.
– Min tröja hissas men det är för hela laget. Det är inte mitt ögonblick, det är för alla killar jag spelade med och som hjälpte mig. Det är så jag vill bli ihågkommen, säger han.