På Finlands fotografiska museum pågår just nu Festivalen för politisk fotografi 2024. Temat för utställningen är diagnoser och kollektivt motstånd och bland de fyra fotograferna återfinns också den spanska fotografen Laia Abril vars fotografier och installationer handlar om kvinnlig masshysteri och hur masshysteri kan utgöra ett slags samhälleligt motstånd.
I sitt konstnärskap har Laia Abril intresserat sig för kvinnornas samhällsställning och hon säger att hysteri har varit en diagnos som män länge använt sig av för att kontrollera kvinnorna.
– I projektet om kvinnlig masshysteri ville jag utforska hur kvinnor revolterar mot förtrycket och kontrollen genom att försätta sig i ett tillstånd där de blir onåbara för omvärlden.
Förtryck och fara kan utlösa masshysteri, men ofta sker det oväntat och ganska omedvetet när kroppen försöker skydda sig, säger Laia Abril. Det är alltså frågan om en försvarsmekanism där kroppen instinktivt protesterar mot förtrycket genom att släcka ner medvetandet.
Genom historien har kvinnors reaktioner förminskats, bortförklarats och avfärdats som hysteriskt beteende, men Laia Abril vidhåller att detta inte alls är ett beteende som tillhör det förflutna.
De tre fallen som hon dokumenterat på film har endast har några år på nacken.
– Det fall som jag undersökt är endast tio år gamla och kvinnoförtrycket är tyvärr också idag ett alltför vanligt fenomen.
Politik och drömmar
På kabelfabriken i Helsingfors kan man ta del av Laia Abrils fotografier och videon där masshysterins olika former dokumenteras i drömlika och nedtonade, ofta svartvita bilder. Här kan man till exempel titta på fotografier från en klädfabrik i Kambodja där kvinnor under omänskliga förhållanden tvingas sy kläder för modemarknaden i väst.
– Kvinnorna kollapsar till synes utan förklaring, men genom att svimma eller kollapsa protesterar dessa överarbetade kvinnor mot de outhärdliga anställningsförhållandena.
Förutom sömmerskor i Kambodja har Laia Abril också fotograferat 600 flickor från den mexikanska landsbygden som plötsligt inte kunde gå efter att ha placerats i en katolsk skola, medan det sista fallet handlar om amerikanska cheerleaders som år 2012 plötsligt fick Tourette-liknande symptom.
Samtliga fall saknar medicinska förklaringar, men gemensamt för dem alla är att det handlar om en protesthandling och att det i många fall också är frågan om en osynlig kraft som kvinnorna omedvetet aktiverat.
– En folkloristisk förklaring sammankopplar de oförklarliga händelser med andar, gudar och magi.
De kambodjanska sömmerskornas oförklarliga reaktioner kan givetvis ses som en sund reaktion på en omänsklig arbetsbörda, men Laia Abril anser det också fullt möjligt att masshysterin bland de anställda framkallas av textilfabrikens läge.
– Fabriken hade byggts på ovanpå de röda khmerernas massgravar och det att man inte visade de döda tillbörlig respekt, kan givetvis ha spelat in.
Men i slutändan handlar det oförklarliga beteendet nog oftast om rädsla, ilska och smärta, något som i bästa fall kan skapa uppmärksamhet och rentav ge upphov till förändringar, säger fotografen Laia Abril.
– Det är en mycket komplex process, men de här kvinnornas reaktioner skapar ändå ett slags ringar på vattnet som i slutänden främjar deras sak.
Festivalen för politisk fotografi 2024 pågår på Finlands fotografiska museum fram till den 5 maj och förutom Laia Abrils fotografier visas på Kabelfabriken i Helsingfors också bilder av Myriam Boulos, Jan Kaila och August Joensalo.