Ett av de största sparbesluten inom vården som regeringen fattade i ramförhandlingarna var att sänka personaldimensioneringen på äldreboenden med heldygnsomsorg från nuvarande 0,65 till 0,6.
Dessutom slopades planerna på att höja den till 0,7.
Beskedet skrämmer närvårdaren Jenni Hakala. Hon tycker det nuvarande kravet på 0,65 vårdanställda per klient är okej, men i en idealvärld skulle hon önska att den var högre.
– I nuläget finns det hjälp att få i varje enhet. Man behöver inte klara sig ensam. Men att kravet minskar är rent ut sagt ganska skrämmande.
Det måste vara rörigt för de boende som är minnessjuka. De undrar säkert varför de här vitrockarna springer omkring här
Jenni Hakala, närvårdare
Hon tror att sänkningen kommer att leda till mera stress för personalen och mindre tid för de anställda att sitta ner med klienterna och prata om vardagliga saker.
– Det finns helt enkelt inte tid. Det kommer nog att påverka oss ganska mycket.
Hakala jobbar morgon-, kvälls- och nattskift på boendet. Hon hjälper klienterna med mat och hygien, motionerar med dem och ordnar underhållning som att läsa böcker, sjunga och dansa.
Bristen på personal betyder att det är bråttom redan med nuvarande personalstyrka. Det finns ett veckoprogram som vårdpersonalen inte alltid hinner sköta fullt ut.
Hakala tror att klienterna känner av personalens tidsbrist.
– Det måste vara rörigt för de boende som är minnessjuka. De undrar säkert varför de här vitrockarna springer omkring här, säger Hakala.
En vårdanställd färre per skift
På servicecentret Hopeahovi jobbar 10–11 närvårdare och sjukskötare på varje morgon- och kvällstur. På natten klarar man sig med två närvårdare.
Sariann Signus, närchef på servicecentret, har ett planeringsverktyg på datorn som räknar ut personalkravet för varje arbetspass.
Den konkreta skillnaden om man minskar decimalerna med 0,05 är att det finns en person färre på morgon- och kvällspasset.
– Lagen säger att vi ska ha tio till elva vårdanställda på ett skift. Och om en sådan lag inte fanns så skulle vi knappast ha så många på varje skift. Det är klart att dimensioneringen tryggar tjänsterna.
Signus säger att personalkravet på 0,65 har betytt mera personal för serviceboendet, vilket gjort att man kunnat erbjuda klienterna mer individuell service.
– I takt med att personaldimensioneringen har höjts har det betytt mera personal för oss. 0,65 har varit riktigt lämplig på vår enhet, säger Signus.
Men samtidigt konstaterar hon att vardagen på boendet har fungerat väl oberoende av skiftningarna i decimalerna.
Om man frågar personalen och de anhöriga är det klart att alla önskar sig så mycket personal som möjligt, säger Signus.
Även om dimensioneringen har betytt mera personal för serviceboendet påminner hon om att mycket personal inte alltid är lika med bra vård.
– Istället för att prata om dimensioneringar borde vi diskutera vårdens kvalitet och arbetets produktivitet. Hur kan vi göra arbetet på ett nytt sätt och rikta servicen individuellt till varje klient? frågar Signus.
Försöker locka fler till vårdbranschen
I regeringsprogrammet står det att man ska göra det möjligt att räkna med teknologiska lösningar i personaldimensioneringen, till exempel smarta golv och armband.
– De kan vara ett komplement, men inte ett substitut för en riktig människa, säger Helena Soilas som är sektorchef för serviceboende vid Vanda-Kervo välfärdsområde.
Som enskilt viktigaste åtgärd för att lappa personalbristen pekar hon ut att ta in personer som inte har en vårdutbildning.
Just nu görs ett försök inom staden där man testar att ha med kulturhandledare på serviceboenden. Dessutom utvecklar man ledarskapet, höjer kompetensen och låter personalen vara med och själva planera sina arbetspass.
– På det här sättet försöker vi öka arbetstagarnas välmående och förbättra tillgången till personal, säger Sailas.