Från västernfilmernas hårdkokta machomän till Tom of Finlands testosteronstinna gayikoner, det är få yrkesroller som blivit så kraftigt sexuellt kodade som cowboyen.
Dess ursprungliga funktion som boskapsskötare är snarast bortglömd, dess arbetsredskap som sporrar, lasso eller piskor framstår numera som pikanta erotiska element. Mer än poliser eller brandmän har cowboyen blivit en kulturell trop som är omöjlig att lösgöra från sina sexuella konnotationer.
Då Cowboy försvunnen (text och dramaturgi Otto Sandqvist) inleds med tre skådespelare i hattar, boots och chaps – skyddsbrallor i läder som lämnar skrevet öppet och av den anledningen blivit ett populärt pornografiskt element – som ställer sig framför publiken och med tung andhämtning och svettglänsande hud dansar en squaredance-koreografi så är anspelningen entydig.
Det som följer är en serie detaljerade och drömlika fantasier. En slarvig trafikpolis får en buss full med adrenalinstinna volleybollspelare att krocka och de upphetsade idrottarna ska hitta på bestraffningar åt honom.
En hjälpreda vid ett handbollslag agerar maskot och uträttar om nätterna konstiga uppdrag i spelarnas sovsal. Två män vid en filminspelning ger sig iväg ut på prärien för att hitta en filmstjärna som av okända orsaker lämnat allting och flytt.
Cowboylek med absurda ekon
Handlingen verkar konstant vara på väg mot någon slags krystad sexuell upplösning. Men gång på gång är det som om berättaren blev distraherad av någon underlig detalj, historien väjer av efter någon förflugen association. De drömlika fantasier som följer blir som en utdragen lek där cowboyen bara råkar spela huvudrollen som en slags actionfigur.
Otto Sandqvists manus är osammanhängande på ett obekymrat sätt. Berättelserna skildrar begär, mani och underkastelse på ett sätt som innehåller ekon från den absurdistiska litteraturen.
Texten föder associationer till Daniil Charms och hans motvilliga fascination för träck och smuts. Hudlösheten, miljöerna och karaktärerna som lösgörs från sin mänsklighet och blir symboler för andra sinnestillstånd har drag av William Burroughs, medan skildringarna av alienering, underkastelse och svaghet i sina stunder påminner om Franz Kafka.
Och alltihop berättas av de tre cowboyerna. Det är svårt att ens genrebestämma Cowboy försvunnen, men det finns en hejdlös glädje i detta glada nonsens.
Cowboy försvunnen. Text och dramaturgi Otto Sandqvist. Skådespelare: Emilia Jansson, Ole Øwre, Tom Rejström. Kostym Hanne Jurmu. Ljus Luca Sirviö. Ljud Tom Lönnqvist.