På många håll är vägarna isiga, ojämna och väldigt hala. Koiviston Autos bussdepå i Borgå är inget undantag. Marken är täckt av is och på många platser har regnvattnet orsakat gropar i ytan och sköljt bort sandningssanden.
Dick Åberg tar en sista titt på vägen innan han sätter sig bakom ratten. Att läsa av föret på vintern är ett måste för honom som busschaufför.
Han beskriver väglaget just nu som det värsta den här vintern. Att det börjar regna på en isig väg vid nollföre är det mest krävande väglaget när man rattar en buss.
– Snö i sig är inte besvärligt när det är minusgrader, men tövädret ställer till mera problem, förklarar han.
Vanligt med farliga situationer
Dick Åberg har erfarenhet av många vintrar på vägarna. Han har kört buss i över 25 år.
Just den här dagen styr Åberg kosan mot Hax, en liten by cirka sju kilometer nordväst om Borgå centrum. Redan innan bussen skumpar iväg har han en tanke om vad som väntar: isiga vägar och en knepig vändplats som kan vara besvärlig i halkan.
Men det är inte bara vädret och väglaget som kan skapa problem för honom i bussen. Alla medtrafikanter är inte så hänsynsfulla. De tänker nog inte på att bussarna inte har dubbdäck och på att bromssträckorna är långa på vintern, tror han.
– Nära ögat-situationer är vanliga, de sker nästan varje vecka på vintern. Man måste vara på sin vakt hela tiden, säger Dick Åberg.
De olyckor han själv varit med om har han oftast bara blivit vittne till. En enda gång har han glidit i diket. Det skedde för femton år sedan.
Hur stressande blir det när man borde hålla tidtabellen i dåligt före?
– När det är riktigt dåligt före ska man nog nästan glömma tidtabellerna. Det är bättre att man kommer någon minut försenad och kommer säkert fram när man har passagerare med sig, svarar Dick Åberg.
Tidtabellerna är gjorda mest för sommarföre och enligt Åberg går det inte att hålla tiden när det är riktigt halt.
Vägar på landet är ofta i dåligt skick
Tillbaka i bussen på väg mot Hax. Det visar sig att vägen är i lite bättre skick än vad Dick Åberg trodde på förhand. Också stället där bussen vänder är sandad, så sanden han själv har med sig kommer inte till användning just den här dagen.
Men alltid är vägunderhållet inte så bra som det borde vara. Landsbygdsvägar, i stil med den i Hax, är ofta i uselt skick. Det är ofta privata entreprenörer som sköter underhållet och här finns det rum för förbättringar, upplever Dick Åberg.
Vägarna som Borgå stad sköter inne i centrum är han däremot ganska nöjd med.
På Koiviston Auto har chaufförerna som tumregel att köra oberoende av väder. Att all busstrafik inhiberas på grund av vädret, så som Pohjolan Liikenne gjorde i Sibbo, har Åberg aldrig varit med om.
Är du någonsin rädd när du sitter bakom bussratten?
– Inte kan jag säga att jag är rädd precis, men man måste nog koncentrera sig. Men skulle man bli rädd så ska man byta jobb, konstaterar han.