Museets årliga julutställning kompletterar den pågående utställningen Salt, socker och citron.
I kommendantens forna tjänstebostad på andra våningen möts vi av en upplyst julgran. Vid en soffgrupp spelas kort och i rummet intill förbereder sig tre damer för balen i Societetshuset.
– Vid bordet sitter överstinnan Boisman, Elvi Stenbäck från Borgå och Dagmar Kyander som gör sig färdiga för annandagsbalen i Societetshuset, säger museiassistent Carina Nygård.
Damerna ställer i ordning frisyrer och gör sig festfina. På toalettbordet ligger speglar, hårborstar, ett par vita handskar och en solfjäder.
– Om det blev lite varmt i festsalen så kunde man vifta med solfjädern. Och långa handskar hörde förstås till på 1910-talet, det var moderiktigt med kortärmade klänningar med långa släp och långa sämskskinnshandskar. Då var man festfin.
Klänningarna är ljusa och går i pastellbeigt och -gult, moderiktiga för 1910-talet.
– Under 1700- och 1800-talen var julen ännu inte röd, utan den började sakta smyga sig på i slutet på 1800-talet när Jenny Nyström illustrerade Viktor Rydmans dikt Tomten, då fick tomten för första gången en röd luva.
Boisman, Stenbäck och Kyander, damerna vid toalettbordet, kom från borgerliga hem och firade julen traditionellt. Man åt julmiddag, delade ut julklappar och umgicks med familjen.
Dagens kommersiella julfirande var ännu långt borta. I till exempel Ellen Thessmans bokhandel i Lovisa fanns inte egentliga julkort ännu vid sekelskiftet.
Teater och bal
Efter julafton och juldagen lättades programmet och umgänget upp.
– Från annandag jul framåt började den så kallade festsäsongen. I Lovisa ordnades annandagsbal, nyårsbal och trettondagsbal.
Till festligheterna hörde också en teaterföreställning. De som deltog i teatern umgicks desto mer när de övade stycket tillsammans. Stycket uppfördes före balen och innan dansen satt igång.
Det var mycket vanligt att man reste långa vägar från herrgården på landsbygden för att hälsa på släkt och vänner i städerna under julen.
– Om man hade lång väg hem så hyrde man ofta in sig hos någon här i stan för att hinna gå på alla kaffebjudningar och baler där man umgicks med varandra.
Kryddor är årets nyhet
Årets specialtema på Lovisa museum är de varma och dyra kryddorna från fjärran land som presenteras i en glasmonter.
I montern finns muskotnöt och muskotblomma, ingefära, kanel, kardemumma, nejlika och pomeransskal.
– Vi har sju olika kryddor som vi idag uppfattar som julkryddor, men i 1700- och 1800-tals matlagning användes de här kryddorna i både salta och söta rätter oberoende av årstid. Därför ville vi plocka fram och presentera dem.
Tack vare de europeiska handelskompanierna ökade importen av olika lyxvaror, bland annat kaffe, kakao, te och kryddor under 1700-talet.
– Det blir möjligt att importera dem efter att staden grundats 1745 och då kommer de här till Skeppsbron med handelsfararna. Då kan de som har råd att köpa sig kryddorna börja använda dem, säger Nygård.
Lovisa stadsmuseums Kommendantshus står pyntat fram till den 7 januari 2024. Museimössen firar också jul fram till trettondagen. De gömmer sig på nya gömställen uppe i andra våningen.
– Julmössen har klätt sig i sina röda luvor. Vi har barnen att söka tio möss så att de ska ha lite längre tålamod att bekanta sig med utställningen. Kryddor, mat och brödhögar drar ju mössen till sig så därför är de här, säger Nygård.
Halm symboliserade fruktbarhet
Bland allmogen började julhögtiden när julhalmen burits in i stugan i form av kärvar som breddes ut på ett tvättat golv. Man lekte och sov på halmen. I halmen blandades gammal folktro och kristna traditioner om lycka och heliga figurer.
Ovanför julbordet hängde en krona av halm som kallades himmel. Det var ofta gårdens ungdomar som band ihop kronan och ju större krona desto bättre skörd skulle man få nästa år. Kronan hängde kvar till midsommar för att inte råglåren skulle tömmas förrän nästa skörd.
Den sista kärven hade en alldeles särskild, magisk betydelse och sparades till julen. Den användes i jullekar och kallades jultyppan eller julbocken. Halmbocken symboliserade skördeanden som man skulle hålla sig väl med.
I Kommendantshuset firar allmogen jul kring ett bord dukat med rökt korv, skinka, bröd och äpplen. En halmgubbe får vara med vid matbordet när risgrynsgröten serveras.
Dukningen är enkel med fat, kärl och bestick av trä. På bordet står en enkel ljusstake i metall. Matgästerna har varsin trädsked när de äter gröten ur ett gemensamt kärl. Mor står vid bordsändan i en röd vadmalsklänning.
När alla sover i enslig gård vakar tomten över familjens yngste i sin vagga.
