Beslöjade kvinnor och män klädda i långa kåpor strömmar till bönestunderna i de talrika moskéerna i hamnstaden Pattani. Moskéer är inte något som vanligen förknippas med det huvudsakligen buddhistiska Thailand, men i ett område är muslimerna i klar majoritet.
Det är frågan om tre provinser som bildar något som thailänningarna kallar den djupa Södern. Där har tusentals människor dödats och skadats i ett långvarigt gerillakrig som i hög grad har gått ut över obeväpnade civilpersoner.
Även om våldsamheterna har avtagit under de senaste åren måste invånarna ständigt vara rädda för att falla offer för bombattentat eller bakhåll. Tungt beväpnade soldater patrullerar på landsbygden, och i städerna är också en del poliser utrustade med maskingevär.
– Många människor vill flytta bort från sina hemtrakter, men de är alltför fattiga för att kunna göra det. De flesta bor på landsbygden där de livnär sig som jordbrukare eller fiskare, säger universitetslektorn Jay Chaturaphat.
Separatister har staten som måltavla
Chaturaphat kommer från Pattani som är huvudstad i provinsen Pattani. Nästan 90 procent av provinsens drygt 700 000 invånare är muslimer, men själv är han buddhist.
– När jag växte upp var många av mina bästa vänner muslimer. Nu har en del av dem slutat att ha att göra med mig enbart på grund av att jag är buddhist, berättar han.
Chaturaphat förklarar att våldsamheterna beror på att militanta muslimer kräver att Pattani och två grannprovinser förklaras självständiga. Andra grupperingar vill att området beviljas en omfattande självbestämmanderätt.
– Deras mål är att få buddhisterna och muslimerna att uppleva att de inte kan leva i harmoni med varandra. Separatisterna attackerar också militären, polisen och andra mål som de förknippar med den thailändska staten, konstaterar Chaturaphat.
Grannlandet fungerar som tillflyktsort
Konflikten anses vara ovanligt komplicerad. Separatisterna hör till exempel till flera olika små motståndsrörelser, så det finns inte någon bestämd grupp som representerar dem.
Fredsförhandlingar har länge förts mellan den thailändska regeringen och den största motståndsrörelsen. Hittills har förhandlingarna varit resultatlösa.
Dessutom kan separatisterna vid behov söka skydd i grannlandet Malaysia. De behöver bara korsa en smal flod för att ta sig över gränsen.
– Det betyder att det är svårt att gripa separatisterna. Enligt den thailändska armén skaffar de sig också sina vapen i Malaysia, säger Chaturaphat.
Likheter ger upphov till medkänsla
De tre provinsernas muslimska invånare är malajer. De pratar ett språk som är nära besläktat med Malaysias nationalspråk.
Ungefär 60 procent av Malaysias invånare är likaså muslimska malajer. Många av dem sympatiserar med brödrafolket på andra sidan gränsen i Thailand.
Malaysias regering förnekar bestämt att separatister tillåts korsa gränsen. Få thailänningar tror att det stämmer.
– Vi litar inte på att Malaysia ställer sig opartiskt till konflikten. Utan malaysiernas stöd skulle separatisterna inte klara sig, kommenterar Chaturaphat.
Vägspärrar är en del av vardagen
Våldsamheterna har lamslagit ekonomin i de tre provinserna. De bildar nu den fattigaste delen av Thailand.
Flertalet av thailänningarna undviker också att besöka de oroliga provinserna. Med undantag av enstaka malaysiska turister lyser utlänningarna dessutom med sin frånvaro.
Säkerhetsarrangemangen är omfattande. På huvudvägarna passerar man med jämna mellanrum vägspärrar som bemannas av tungt beväpnade poliser eller soldater, och på de smala byvägarna är spärrarna ännu mer talrika.
– Invånarna upplever att vägspärrarna är problematiska. Ibland blir vi stoppade och ibland blir vi det inte, men i vilket fall som helst finns det alldeles för många spärrar, konstaterar Dani Kongrut som kommer från en ort nära gränsen till Malaysia.
Soldaternas närvaro orsakar spänningar
Dani Kongrut är muslim. Han har flyttat bort från hemprovinsen, och han driver nu ett hotell i den sydliga staden Songkhla dit våldsamheterna inte har spridit sig.
Kongrut hälsar regelbundet på sina föräldrar som fortfarande är bosatta nära gränsen till Malaysia. Varje gång blir han på ett konkret sätt påmind om konflikten.
– När vi ser soldater patrullera i våra hemtrakter känns det otäckt. Vi vill inte vara nära dem, och vi följer aldrig efter deras fordon, berättar han.
Kongrut förklarar att soldaterna oavbrutet måste vara på sin vakt. De vet att det finns en risk för att de råkar ut för ett bakhåll eller en bombattack.
Missnöjet med makthavarna är utbrett
Kongrut säger att bara en liten del av muslimerna har tagit till vapen för att få till stånd självständighet. Mestadels är det frågan om unga män som till skillnad från majoriteten av muslimerna också har börjat utöva en renlärig form av sin religion.
– De har vuxit upp i en våldsam miljö. De upplever att de inte har någon framtid i det buddhistiska Thailand, konstaterar han.
Kongrut betonar att också en hel del andra muslimer likaså är missnöjda. De anser att de thailändska makthavarna länge har försummat de muslimska provinserna och att muslimerna där blir behandlade som andra klassens invånare.
– Invånarna är stolta över att de är annorlunda och över att de har sin egen kultur. De vill leva i Thailand, men de vill också bibehålla sin identitet, säger Kongrut.
Annorlunda historia förbises
Befolkningens särskilda identitet har gamla anor. De tre muslimska provinserna bildade i flera hundra år riket Pattani som styrdes av en sultan.
Emellanåt var Pattani en vasallstat som var underställd Thailand, men under långa tidsperioder var sultanatet också självständigt. Huvudstaden Pattani var en viktig hamn, och sultanatet levde på internationell handel.
Skepp från fjärran länder såsom Kina, Britannien och Holland besökte regelbundet Pattani. Kongrut beklagar att få thailänningar är bekanta med regionens förflutna.
– Pattanis historia behandlas inte under historielektionerna i skolorna. Thailands historia verkar bestå enbart av det som har att göra med kungarna och deras styre, konstaterar han.
Britterna har haft ett finger med i spelet
Thailand har alltid varit ett kungadöme, och förr hade kungarna all makt. År 1906 slöt den dåvarande kungen och Britannien ett avtal om gränsdragningen mellan Thailand och Malaysia som på den tiden var en brittisk koloni under namnet Malacka.
I praktiken innebar avtalet att sultanatet Pattani då slutade att existera. Den muslimska befolkningen har aldrig accepterat det arrangemanget.
Kongrut och många experter befarar följaktligen att det dröjer länge innan våldsamheterna upphör helt och hållet. Det finns ändå tecken på att livet i viss mån småningom kan normaliseras.
Det enda högklassiga hotellet i regionen är till exempel nuförtiden ofta fullbokat. Nästan alla gäster är affärsmän och -kvinnor som är på plats för att utreda möjligheterna att investera i de underutvecklade provinserna.
Det faktum att det har uppstått ett intresse för regionen inom näringslivet anses tyda på att en del företag räknar med att våldsamheterna fortsätter att avta. Det sägs inge hopp om att allt ännu inte är förlorat i den här annorlunda delen av Thailand.