Det blir bananplättar till kvällsmat hos familjen Donners hushåll några kilometer norrut från Mariehamns centrum. Nyblivna treåringen Kira hjälper pappa Andreas med att knäcka äggen i skålen. Storebror Viktor, 5, sitter en bit ifrån på soffan och läser Bamse.
Marina Donner är nyss hemkommen från bordtennisträningar och får nyduschad stiga fram till nästintill dukat bord.
Hon understryker att hennes pingiskarriär aldrig varit möjlig utan ett starkt nätverk och förstående familj, och lyfter fram betydelsen av signalen som satsningen sänder utåt. Hon frågar om det ses som lika naturligt att en mamma går och tränar som om en pappa gör det?
– Är det så att folk ändå höjer på ögonbrynen och tänker ’oj, vad mycket du far runt, tänk på dina barn’? Eller tänker de ’nämen gud vad roligt att du faktiskt gör det’?
Bara i år har Marina Donner vunnit tre guld i veteran-VM i Oman, spela på världstouren i Jordanien och Indien, samt föra upp Hangö IK till den inhemska herrligan.
Herrligan – ni läste rätt. Om hon håller måttet på den högsta herrnivån i landet? En segerprocent på 97 i division 1 den gångna säsongen borde tala ett tydligt språk.
Hon har tagit den osannolika vägen från Sibirien och svartahavskusten via Sverige till Åland och landslagsdebut för Finland som 39-åring.
Den 40-åriga läkaren är just nu den högst rankade finländska bordtennisspelaren på damsidan – mot alla odds.
Se Sportlivs minidokumentär om Marina Donner:
En cirkel slöts i Oman i januari. Marina Donner gjorde debut på veteran-VM och sopade rent i 40-årsklassen genom att vinna såväl singel, damdubbel och mixeddubbel.
Den mest uppskattade titeln kom i singel – men den allra viktigaste i mixed. Den tog hon nämligen i par med Igor Krokhin.
Marina Donner föddes i Omsk i Sibirien och flyttade som fyraåring med sin mamma ner till Tuapse vid Svarta havet.
Hon steg tidigt fram som en bordtennistalang och imponerande som junior bland annat under internationella turneringar i Kiruna. I den mån att hon som 15-åring fick ett samtal från Sverige. Kirunas nygrundande damlag behövde förstärkning och tränaren, som värvats in några år tidigare, ringde Marina.
Den tränaren var Igor Krokhin.
– När vi på prisutdelningen väntade på att de skulle ropa upp våra namn, så knuffade vi varandra i sidan och sa ”inte börja gråta nu, inte börja gråta”, minns Donner det känslofyllda ögonblicket i Oman.
– Vi var väldigt tagna båda två. Det var en så vacker historia. Barndomstränaren och adepten överst på prispallen.
De representerade sina nya hemland, Sverige respektive Finland. Ryssland är ett känsligt ämne.
Marina Donner hade aldrig tänkt bosätta sig utomlands permanent, när hon flyttade till Kiruna som 15-åring. Men så blev det.
På den tiden bestod kommunikationen hem av brev och ett fem minuters telefonsamtal i månaden. Det var allt Marinas lärarmamma hade råd med.
– Efter att mamma förra året flyttade till Åland finns det inte längre på samma sätt nånting som binder mig till Ryssland. I och med kriget kommer det dröja väldigt länge innan jag åker dit igen, säger Donner.
Känner av åldern – men stretar emot
”Snart måste vi börja se upp Johan, de yngre börjar närma sig!”
Marina Donner skrattar hjärtligt och skruvar iväg följande serve.
Det är alla hjärtans dag och Johan Pettersson har en middagsbokning inprickad till kvällen, men när Sportliv vill filma träningar ställer han upp för Donner. Som han gjort så många gånger förr.
De spelade ihop redan i Stockholmsklubben Spårvägen – innan kärleken så småningom förde båda till Åland.
För Marina Donner blev det till slut 17 år, flera SM-medaljer och genomförda läkarstudier i Sverige. Efter flytten till Åland sjönk bordtennismotivationen och istället började nya förtjusningen triathlon fylla allt fler av träningstimmarna.
– Efter den första graviditeten behövde jag en morot för att komma i form. Jag var rädd för att bli för bekväm. Så jag tänkte att jag satsar på att göra en Ironman.
Som man ju gör, tillägger hon med ett brett leende. Och i november 2018, femton månader efter att sonen Viktor föddes, förverkligade hon planen.
Om du sitter på soffan när du är 40–50 år kan du inte tro du kommer bli en superpigg 60-åring.
Marina Donner
Nu har bordtennisen igen tagit över som klar huvudgren, men Donner stiger fortfarande upp varje vardagsmorgon och tränar en av triathlongrenarna innan barnen vaknar och hon åker på jobb.
En förebyggande åtgärd för att hålla kroppen i trim – för som hon konstaterar: Man får ingenting gratis när man fyllt 40.
– Du kan inte förvänta dig att allt ska funka som förut. Du måste lägga ner ett arbete för att hålla nivå noll, annars börjar du gå bakåt.
Vikten av vardagsmotion är något Donner betonar för sina patienter. Hon brukar fråga om de vill vara friska 60–80-åringar. De flesta svarar ja, men långt ifrån alla jobbar aktivt för det.
– Om du sitter på soffan när du är 40–50 år kan du inte tro du kommer bli en superpigg 60-åring.
Hon säger att allt handlar om vilja. Det gäller bara att hitta den inre motivationen, ett svar på frågan: Vad är det jag vill?
– Är din drivkraft att du vill kunna göra fem armhävningar eller springa två kilometer – perfekt. Då är det din motivation, säger Donner och drar en parallell till tandtvätt.
– Inte tycker jag om att borsta tänderna, men jag gör det ändå varje dag, för jag vill inte ha svarta karieständer när jag blir 60. Det är exakt samma sak med motion.
Marina Donner uppmanar alla att våga drömma – och att varje dag slita för sin dröm. Hon vill visa exempel till kvinnor som våndas över vardagspusslet eller om kroppen håller efter fyllda 30. Igen: Allt handlar om vilja.
– Som för alla småbarnsföräldrar händer det ganska ofta att man känner sig otillräcklig, säger Donner och räknar upp att hon borde läsa mer för barnen, borde utveckla sig mer inom medicinen, borde träna mer bordtennis.
Men samtidigt:
– Jag tänker att man inte kan få allt, men man kan få lite av allt.
Första FM-guldet gav aha-upplevelse
De senaste åren har varit en otrolig framgångssaga.
Hon vann i fjol guld i alla sina tre FM-klasser. Hon har vunnit Bragdmedaljen på Åland två år i följd. Hon tävlar på världstouren bland den internationella eliten, en nivå hon aldrig nådde under sin ”första karriär”. På veteranmästerskap rensar hon prisbordet och insuper inspiration av hurtiga 90-plussare som fortfarande orkar hålla igång.
Och framför allt: Hon har äntligen fått göra landslagsdebut.
Men det kunde lika väl aldrig blivit verklighet. Efter flytten till Åland dalade pingismotivationen. Hon slutade aldrig helt, men trappade kraftigt ner.
Efter att dottern Kira fötts i februari 2020 tändes lågan igen. Kanske starkare och klarare än någonsin.
– Den var egentligen först efter det jag började satsa ordentligt, säger Donner som hösten 2021 för första gången korades till finländsk mästare och därmed fick den sista pushen hon behövde.
– Det var en aha-upplevelse för mig. Det var jättehäftigt att känna ’wow, jag kan!’.
Hon hade redan gett upp hoppet om landslagsspel. I Sverige var hon nära, men fick aldrig chansen. I Finland kom den.
Efter det andra raka FM-guldet blev hon erbjuden en plats i den blåvita landslagströjan.
– Jag hoppade upp och ner av lycka, säger Donner och skrattar.
Debuten skedde i EM-kvalet i Sarajevo förra våren. På invigningsceremonin vällde känslorna fram.
– Jag tittade på flaggorna och på skylten Finland i min hand och tänkte: Jag lyckades.