"Katastrofsituation" är det ord ställföreträdande grundtrygghetsdirektör Anne Nummela använder när hon beskriver personalläget inom hemvården i Hangö, drygt tre månader före Västra Nylands välfärdsområde ska ta över social- och hälsovården.
– Vi har många befattningar som är obesatta för det finns ingen som sökt dem, säger Anne Nummela om läget inom hemvården.
Det är också brist på personal på socialservicecentralen och på vårdavdelningen, den så kallade bäddavdelningen vid Hangö hälsovårdscentral, vilket bekräftas av ledande skötare Sari Lehtinen.
– Nog är det problem, men vi har ändå ganska bra med personal, säger Sari Lehtinen.
Däremot är personalläget riktigt bra i de två servicehusen eller äldreboendena Astrea och Nova, säger Anne Nummela och tillbakavisar tidningsskriverier om att det finns för få vårdare på servicehuset Nova.
– På grund av olika situationer och händelser blev det en miss. Vi räknade fel och skickade in fel siffror till THL (Institutet för hälsa och välfärd, red:s anmärkning). Vi är faktiskt på 0,6 och till och med lite över.
Talet 0,6 syftar på personaldimensioneringen, det vill säga att det i nuläget ska finnas 0,6 vårdare per klient på dygnetruntboenden inom äldreomsorgen.
Stressen i Hangö och bättre lön i Norge avgjorde
Närvårdare Freja Nylund bekräftar att personalläget på servicehusen Astrea och Nova är bra i dagsläget. Arbetstempot är ändå högt och tungt.
– Vi vårdare kompromissar en massa, vi hoppar in på våra lediga dagar, byter turer och jobbar dubbelturer när kolleger är sjuka. Vi får extra betalt för det, men det gör oss också trötta och det glöms kanske bort att vi har anpassat oss länge, redan före coronan började.
Freja Nylund var tidigare anställd vid Nova, men valde att säga upp sig eftersom hon hellre ville jobba på Astrea. Där har hon jobbat som vikarie.
Nuvarande arbetsavtal går ut i slutet av september och Freja Nylund har blivit erbjuden fortsatt jobb, men tackat nej. Hon tänker åka till Norge för att jobba inom vården.
Freja Nylund åker inte ensam till Norge och skulle knappast ha gjort det heller om det inte hade varit för några kolleger, en av dem är Monica Nylund.
– Drömmen har funnits i många år, jag har inte haft möjlighet att fara tidigare. Vårdläget i Finland gör att beslutet känns bara bättre och bättre.
Stressen på hemmaplan och bättre lön i Norge är de avgörande orsakerna. Det att Västra Nylands välfärdsområde tar över kommunernas social- och hälsovård vid årsskiftet är inget som stärker Monica Nylunds beslut att lämna Hangö eftersom hon inte tror på några större förändringar. Det kan åtminstone inte bli värre, säger hon.
Den nya patientsäkerhetslagen har inte heller varit avgörande för Freja Nylunds och Monica Nylunds beslut att åka till Norge, trots att båda är emot den.
Att jobba som vikarie har sina fördelar
De arbetskompisar som känner till att Freja Nylund och Monica Nylund far till Norge har sagt att de också skulle göra samma sak om det vore möjligt. För Freja och Monica känns det enklare att lämna Hangö eftersom ingen av dem har små barn hemma. De är inte heller fast anställda i Hangö trots att båda har jobbat många år, Freja också på Kimitoön.
Att vara vikarie inom en sektor där det råder stor personalbrist har sina fördelar säger Monica Nylund som jobbat många år som anstaltsvårdare och numera också, efter avlagd examen, som närvårdare.
– Du kan komma och gå hur du vill, ta de arbetsskift som passar dig. Det finns ju jobb, hur mycket som helst, det är bara att välja och vraka.
Man känner sig inte så mycket värd, fast jag vet att vi är det
Anstaltsvårdare och närvårdare Monica Nylund
Monica Nylund jobbar inom hemvården i Hangö. Läget där är katastrofalt säger hon, jobbet är tungt, inte bara för närvårdarna och sjukskötarna utan också för de närmaste cheferna.
– Man känner sig inte så mycket värd, fast jag vet att vi är det.
Monica Nylund önskar att vårdare borde få mer uppskattning för det jobb de gör. Stressen gör också att många mår dåligt.
– Vi har väldigt duktiga närvårdare, till exempel här i Hangö, men stressen under hela ditt arbetsskift och ansvaret som vi har med bland annat mediciner och insulin gör att huvudet inte alltid hänger med.
– Man skulle vilja känna att man gjort ett bra jobb, men så ligger du vaken på natten och funderar om du kom ihåg allt, säger Monica Nylund.
Grundlönen i Norge är 25 euro i timmen
Monica Nylund och Freja Nylund och ytterligare en tredje kollega åker i väg till Norge i början av oktober.
– Vi har planerat att stanna ett halvt år, men det beror på hur vi trivs. Vi vet inte om vi kommer tillbaka, säger Monica Nylund.
Hon får medhåll av Freja Nylund, som också kan tänka sig jobba i andra länder och också på andra håll i Finland där arbetsvillkoren känns bättre och lönen är högre.
I Norge får närvårdarna Monica Nylund och Freja Nylund 25 euro i timmen i grundlön. Dessutom får de olika lönetillägg, semesterersättning, gratis boende och resorna mellan Hangö och Norge betalda.
Men det är inte bara lönen och alla förmåner som lockar, Monica och Freja hoppas också på mindre stress, mer tid för klienter och ett lugnare arbetstempo. I Norge finns flera vårdare på avdelningarna har de hört.
"Återvänder med ny kunskap"
Totalt lär det handla om fyra Hangöbor som inom kort lämnar sina vårdjobb för att i stället jobba i Norge. Siffran har inte bekräftats av tjänstemännen inom grundtrygghetssektorn.
– Vi är medvetna om några vårdare som far, men de har tänkt att de återvänder till Hangö, säger Hangös ställföreträdande grundtrygghetsdirektör Anne Nummela.
Hon säger att vårdarna återvänder med ny kunskap som de lärt sig på andra ställen och till och med i ett annat land.
Får den här personen sin röst hörd, finns det chefer som lyssnar, tar till sig och tänker att ”så här kunde man också göra”?
– Det här är en ledarskapsfråga och där tror jag att vi i Hangö lyssnar, säger Anne Nummela och vänder sig till Sari Lehtinen.
– Absolut, svarar Hangös ledande skötare Sari Lehtinen.
"Nog har vi själva sett till att det blivit så här inom hela vårdsektorn"
Hangös långvariga SFP-politiker Barbro Wikberg tycker däremot inte att tjänstemännen lyssnar tillräckligt bra på vårdpersonalen.
– Största felet i dag är att man inte tar hand om sin personal. Jag är övertygad om att man borde hålla sina avtal till hemvårdarna, sina sjukvårdare och så vidare. Man borde bry sig om, hålla utvecklingssamtal och ofta, säger Barbro Wikberg.
Barbro Wikberg är vice ordförande i grundtrygghetsnämnden. Hon har också varit styrelseordförande i stiftelsen Hangö servicebostäder som fram till slutet av fjolåret drev verksamheten på servicehuset Nova.
– Nog har vi själva sett till att det blivit så här inom hela vårdsektorn, säger Barbro Wikberg när hon blickar ungefär tio år bakåt.
– Det började med upphandlingar, där det for snett från början. Ingen hade hört talas om Attendo och Esperi men mitt i allt fanns de överallt i kommunen och erbjöd sina tjänster. Politikerna var stolliga och tog det billigaste, det var den första spiken i kistan.
Personaldimensioneringen på 0,7 som ännu inte trätt i kraft, men som enligt regeringens beslut innebär att det ska finnas sju vårdare per tio klienter är enligt Barbro Wikberg den andra orsaken till att vårdare byter jobb och till och med bransch.
Jag har i flera år sagt att det inte är något välfärdsområde, det blir bara nöd och elände av alltihop
Grundtrygghetsnämndens vice ordförande Barbro Wikberg
Barbro Wikberg kommer med ytterligare en tredje orsak och ett tredje argument:
– Det sista eländet är hela soterumban som känts jätteobehaglig. Jag har i flera år sagt att det inte är något välfärdsområde, det blir bara nöd och elände av alltihop!
Barbro Wikberg tror inte att personalsituationen förbättras när Västra Nylands välfärdsområde tar över. De äldre blir kvar i Hangö och likaså alla som behöver social- och hälsovård.
– Vi är naturligtvis oroade för vår hälsovårdscentral, hur det går med den, funderar Barbro Wikberg och tillägger att hon kontaktat de västnyländska politiker som har siktet inställt på riksdagen.
Barbro Wikberg funderar vad som händer efter tre år när Västra Nylands välfärdsområde inte längre behöver hålla kvar allt det som nu är en del av kommunernas social- och hälsovård.
– Det är så stora saker som händer, det talas om hemska summor som fattas redan nu. Man anställer chefer och vad är det som fattas, jo händerna som gör jobbet. Alltså man blir galen när man hör de här funderingarna!
Hangö har rekryteringsansvar fram till årsskiftet
Ställföreträdande grundtrygghetsdirektör Anne Nummela säger att hon och några kolleger kommer att delta i en rekryteringsmässa i november när det ännu är Hangö stads sak att anställa mera vårdpersonal.
Efter årsskiftet är det välfärdsområdets sak. Vad händer om det inte hittas mera personal?
– Det kan jag inte svara på. Men det finns mycket vårdpersonal som pendlar till Ekenäs, kanske trenden vänder och man börjar pendla till Hangö, ibland behöver man resa för att få jobba, säger Anne Nummela.
Hur stor är risken om tre år att välfärdsområdet tänker tvärtom, man flyttar de äldre eftersom det inte går att få vårdpersonal till Hangö?
– Som tur är det där välfärdsområdets problem. I Hangö är vi måna om att äldreomsorgen ska skötas i Hangö med personal som är i Hangö, säger Anne Nummela.
På frågan om det blir skönt att slippa rekryteringsansvaret svarar ledande skötare Sari Lehtinen kort att det har varit bra att veta hurdant läget är och vad hennes enhet behöver.
Hon vet redan nu att hon kommer att återvända till sitt jobb som avdelningsskötare när Västra Nylands välfärdsområde blir hennes arbetsgivare från och med årsskiftet.
Vad ställföreträdande grundtrygghetsdirektören ska göra nästa år är lite oklart. Både jobbet som grundtrygghetsdirektör och Anne Nummelas egentliga jobb som ledande skötare försvinner.
– Jag är en fri kvinna, men troligtvis får jag jobb inom välfärdsområdet.
Om det blir ett nytt skrivbordsjobb eller ett vårdjobb på någon avdelning eller ute på fältet vet Anne Nummela inte i det här skedet.