”Det finns överlag ingen omtanke av personalen. Chefer finns, men de verkar inte veta vad deras uppgift är. Många har packat och åkt. De som är kvar vågar inte riktigt ta tag i saker, då de inte vet vad som hör till dem”, skriver signaturen Närvårdare.
Det blev som med Pandoras ask när vi bad er om erfarenheter, upplevelser och förändringar i och med övergången till de nya välfärdsområdena. Ni som känner till den grekiska mytologin vet att det flög ut all världens sjukdomar och olyckor när Pandoras ask öppnades.
Inom loppet av en vecka fick vi cirka 130 svar, nästan hälften av dem gäller Västra Nylands välfärdsområde.
Till Västra Nylands välfärdsområde hör Hangö, Raseborg, Ingå, Sjundeå, Lojo, Högfors, Vichtis, Kyrkslätt, Grankulla och Esbo.
”Hela verksamheten är toppstyrd av chefer som inte känner till övriga områden än Esbo och många har också kommit direkt från privata sidan, utan att ha kännedom om hur primärvårdens lagstadgade tjänster fungerar. Man tar inte heller i beaktande kommunernas varierande behov med tanke på demografi och geografi”, skriver signaturen En avhoppare.
Kommer bli många vårdanställda som tackar för sig och byter yrke eller åker till våra grannländer
M.L.
Omkring 30 av svaren kommer av personal som har Västra Nylands välfärdsområde som sin arbetsgivare. De flesta ser just inga förbättringar, däremot nog en hel del försämringar i det dagliga arbetet.
”Jag tycker om mitt jobb, som det var, men känner mig alltmer nertryckt och inte uppskattad i nuläget. Jag har lång erfarenhet och kan mycket, det verkar inte alls uppskattas”, skriver signaturen Uppgiven sote-arbetstagare, med tillägget att hen överväger att byta jobb.
Uppgiven sote-arbetstagare är inte den enda som funderar på branschbyte.
”Kommer bli många vårdanställda som tackar för sig och byter yrke eller åker till våra grannländer”, skriver bland andra signaturen M.L.
Signaturen M.L. uppger också att hen jobbar inom Västra Nylands välfärdsområde.
Mera på finska och mindre tid för klienter
Mycket byråkrati, mera skrivbordsjobb och svårt att göra sig hörd eller förstådd på svenska är sådant som anställda inom Västra Nylands välfärdsområde också lyfter upp.
”Man ska lära sig allt själv gällande nya program och nya system, info finns på intran heter det. Det kommer e-post i mängder med anvisningar hit och dit. Man hänger absolut inte med.”
Beslut fattas längre bort från den egna kommunen av instanser som inte har tillräcklig lokalkännedom. Detta drabbar givetvis i första hand klienterna
M
”Byråkratin är omfattande. För anställda kommer ständigt ny info om dataprogram, appar och tjänster att ladda ner och lära sig använda. Skrivbordsarbetet tar oskäligt mycket tid, tid som är bort från klientarbetet. Allt är mycket datorkoncentrerat, redovisning och kontroll samt gör det själv är vad som gäller. Beslut fattas längre bort från den egna kommunen av instanser som inte har tillräcklig lokalkännedom. Detta drabbar givetvis i första hand klienterna. Telefonsamtal ska styras till nummer där ingen svarar, man får vänta på att någon ringer tillbaka. Människor är inte längre närvarande utan sitter bakom sin dataskärm och centrerade telefonsystem”, skriver signaturen M.
”Svenska språkets ställning har nedgraderats. Finskspråkiga får all information veckor före – ojämlika möjligheter för såväl anställda som klienter och patienter. Detta är diskriminering på hög nivå”, skriver signaturen Besviken.
Försämring för tidigare Kårkullaklienter
Det är inte bara personal inom Västra Nylands välfärdsområde som skrivit till oss.
Klienter eller anhöriga till klienter skriver att de har märkt att det är svårare att få hjälp på svenska. Speciellt föräldrar till barn med funktionsvariationer har skrivit till oss.
”Byråkratin har ökat. Man får finsk blankett i stället för svenskspråkig. Kårkulla var inte så bra alla gånger, men det var en svensk organisation. Den finlandssvenska samhörigheten och kulturella gemenskapen har försvagats. Journalanteckningarna i Maisa-appen dominerar på finska. Det svenska inslaget drunknar i den finska massan”, skriver signaturen Pappan.
Barn med svår funktionsnedsättning ofta i kombination med andra diagnoser får inte längre samma uppföljning på svenska
Sandra
Signaturen Orolig förälder skriver att svenskspråkiga riskerar få sämre hjälp än klienter som har finska som modersmål:
”För tillfället är det oklart hur de årliga rehabiliteringsplanerna för barn med funktionsnedsättning ska skötas. På finskt håll sköts detta i Esbo av ett ”expertteam” inklusive barnneurolog, terapeuter etc. Dessa jobbar inte på svenska. Och eftersom Kårkulla inte längre existerar finns inget alternativ för de svenskspråkiga. Ett förslag har varit att detta skulle skötas av hvc. Jämlikt blir det inte mellan finsk- och svenskspråkiga. Att man till exempel jämför en hälsocentralläkare med en barnneurolog. Detta kommer att resultera i otillräckliga rehabiliteringsplaner vilket leder till bland annat inga beviljade Fpa-rehabiliteringar för de svenskspråkiga barnen. Och med tanke på medicinering av barn (med till exempel adhd) är det inte ok att detta flyttas från en neurolog till en hvc-läkare.”
Också signaturen Sandra är inne på samma tema:
”Barn med svår funktionsnedsättning ofta i kombination med andra diagnoser får inte längre samma uppföljning på svenska. Vi har blivit remitterade till Kårkullas specialistläkare men när välfärdsområdet tog över klipptes den kontakten direkt och vi är hänvisade till hvc med alla våra frågor kring medicin och diagnoser.”
Sämre vård efter årsskiftet
När vi efterlyste förändringar i vården efter årsskiftet fick vi bland annat dessa kommentarer:
”Vår 88-åriga släkting med flera hälsohinder hade duschhjälp varannan vecka på grund av att hen inte kan höja armarna och har svår hjärtsvikt. Svimmar och faller ofta. Nekades nu duschhjälpen då hen anses vara i så gott skick. Man ringde 88-åringen och berättade detta och hen reagerade kraftigt och fick tungt med andningen. Varför inte kontakta anhöriga i stället”, frågar sig signaturen Svärdotter.
”Betalningsförbindelse till fotvård för åldersdiabetiker får man inte längre då ”det ska vara lika som i Esbo” fick vi till svar. Det gällde min 92-åriga far som ännu bor ensam hemma och aldrig har begärt hjälp”, skriver signaturen Linda.
Kan bli bättre med tiden
Minns ni Pandoras ask som nämndes i början av artikeln? Det som fanns kvar i botten av Pandoras ask när den stängdes var ändå hoppet.
Vi bad er också skriva om sådant ni upplever att har blivit bättre i och med att välfärdsområdena tagit över social- och hälsovården plus räddningstjänsterna. Här kommer de:
”Större organisation, mera möjligheter som personal”, skriver signaturen Jag.
”Informationen om allt har blivit mycket bättre. Att man får vikarier via Seure är man mycket nöjd med. Ingenting har försämrats. Många nya dataprogram kom på en gång. Innan man fick allting att funka tog det lite tid, men nu tycker jag att allt funkar jättebra”, skriver signaturen Vårdare.
”Det har ju knappt hunnit börja ännu, kom tillbaka med dom här dumma frågorna efter ett år”, hälsar signaturen TI.
”Ambulanspersonalen pratade svenska”, berömmer signaturen Kss.
”Det blir mer rättvist över gränserna. Vissa delar får mindre avgifter”, skriver signaturen En av många besvikna.
Tar vården till 2020-talet, då många enheter har hållit kvar gamla system och sätt att arbeta
Trött men ännu hoppfull
”Arvodet för närståendevård höjdes, men jag misstänker att vid nästa vårdplanering så sänker man vårdtyngden och då blir ersättningen lägre”, skriver signaturen Camilla.
”På hösten och slutet av 2022 fanns inga läkare i Karis nu lär det finnas tre. När man försöker få tid till Karis hvc så nu ringer dom tillbaka efter någon timme. Förr fick man vänta till följande dag”, berättar signaturen Frank.
”En organisation som är specialiserad på hälso- och sjukvård, lättare att hitta info och korrekt info än när kommunerna skötte det. Kommunerna var inte alltid speciellt intresserade och insatta i hälso- och sjukvården. Mycket nya direktiv och program kommer, tar vården till 2020-talet, då många enheter har hållit kvar gamla system och sätt att arbeta. Ett sätt för alla, rättvisare, även om det inte alltid är en positiv sak. Personalens arbete på fältet har inte förändrats så mycket, klientkontakten är den samma tillsvidare”, skriver signaturen Trött men ännu hoppfull och tillägger:
”Tror det blir bra bara allt börjar löpa, men då ska man orka så långt utan att säga upp sig eller bli utbränd. Välfärdsområdet har svårt att se skillnaderna mellan landsbygd och stad, att de olika områdena inte fungerar på samma sätt och att man inte kan arbeta på samma sätt.”