Tunisien ordnar det andra fria presidentvalet i landets historia på söndag. Två populister leder opinionsmätningarna och de kvinnliga kandidaterna är påfallande få.
Håll reda på:
- *Har tunisierna tröttnat på politiken – blir valdeltagandet lågt?
- *Får landet en populistisk president?
- *Hur går det för kvinnorna?
Tunisien brukar sägas vara det enda arabland som startade en övergång till demokrati efter arabvåren 2011.
Mycket har gjorts. De val som hållits efter revolutionen 2011 har varit relativt fria och utan beskyllningar om valfusk i någon större skala.
En ny grundlag garanterar medborgarna betydligt större friheter än tidigare.
Och inför söndagens presidentval har kandidaterna hållit valdebatter i direktsänd tv. Det har aldrig tidigare skett, och ses också som ett tecken på ökad demokrati.
Folk har inte fått det bättre
Men utvecklingen mot demokrati utmanas av en krass ekonomisk verklighet. Levnadsstandarden har inte blivit bättre efter revolutionen och arbetslösheten har stigit till 15 procent.
Det har gjort många tunisier likgiltiga inför politiken.
I parlamentsvalet 2014 som var landets första fria val någonsin röstade 69 procent av de röstberättigade, och i det första fria presidentvalet senare samma år 65 procent.
Men i fjolårets lokalval röstade bara bara 34 procent av de röstberättigade. Då hade det gått fyra år sedan revolutionen och människornas vardag hade inte blivit nämnvärt bättre.
En annan sak som kan vara ett hot mot utvecklingen är terrorismen.
Påfallande många IS-krigare och terrorister har sina rötter i Tunisien och om de återvänder kommer de till ett hemland som ekonomiskt är sämre än det de lämnade.
Tunisien skakades av blodiga terrorattentat mot utländska turister 2015 och det ekonomiskt viktiga turistnäringen har inte återhämtat sig helt efter händelserna.
Det råder fortfarande undantagstillstånd i Tunisien.
Kvinnorna har stigit tillbaka
Tunisien har under hela sin historia efter självständigheten från Frankrike 1956 framhållits som det mest liberala arablandet då det gäller kvinnors rättigheter.
Landets första ledare Habib Bourgiba gav sig själv titeln "kvinnornas befriare".
Kvinnorna var också väl framme i folkresningen 2010-2011. Men inför söndagens presidentval har mycket få kvinnor varit aktiva.
Endast två av de 26 kandidaterna är kvinnor. Den främsta av dem är den socialt konservativa juristen Abir Moussi, som uttalat sympati för det auktoritära styret under den förra presidenten Zayn al-Abidin Ben Ali.
En populist kan bli president
De kandidater som leder opinionsmätningarna är bägge populister som säger sig utmana etablissemanget.
Den ena är mediamogulen Nabil Karoui som kandiderar från fängelset, där han sitter häktad misstänkt för penningtvätt. Hans kritiker kallar honom Tunisiens Berlusconi.
Den andra är juristen Kaïs Saïed som propagerar tuffare tag. Han stöder dödsstraff och har förklarat att västländerna försöker pådyvla Tunisen främmande värderingar, som exempelvis tolerans för homosexualitet.
Om ingen kandidat får mer än 50 procent av rösterna på söndag går de två kandidater som får flest röster till en andra och avgörande valomgång.