Här kommer två nya varianter på retrobrallor med stjärnor: Bruna med turkos och rosa med orange. Det ena paret i strl 86 av de bruna ska till en medbloggare. Det andra sydde jag bara i ren syglädje. De rosa med orange stjärna i strl 80 har redan flyttat till en kompis lilla dotter S.

Det är så roligt med de här byxorna, för variationerna verkar vara oändliga och bloggläsare och andra kommer hela tiden med ny inspiration. Tusen tack för det!

Vi har saknat en fleecejacka att variera klädlagren med när det ena dagen är minus 15 och andra dagen är plus 5. Egentligen är man ju dum som sätter igång med att sy en fleecejacka när man kan köpa dem för under hundralappen på H&M. Men är man synörd så är man. Och dottern handplockade det prickiga tyget på Jofotex i julas (och har tålmodigt frågat ungefär varannan dag när jag ska sy hennes fleecejacka).

Egentligen hade jag tänkt att det skulle bli ett "snabb-plagg", bara. Lite så ihopslängt för att kunna bäras under overallen. Men allt eftersom blev jag mer och mer nogrann och detaljerad. Dagens stora revolution var nog när jag insåg att jag inte hade sömsmån nog att få till ett snyggt möte mellan krage och nacke när jag sydde fast kragen mot bakstycket. Nu var det dags att lösa gåtan med hur de snygga, dolda sömmarna mellan krage och jacka görs på många av de plagg man köper. (Eller kanske det bara är jag som undrar det - ni andra kanske redan vet?!). Jag sydde i alla fall fast ena långsidan på ett sammetsband på kragens sömsmån och den andra långsidan på jackan. Så hamnade sömmen snyggt och prydligt där den skulle på baksycket (utan att vingla som en orm mellan krage och bakstycke). Jag blev toknöjd, trots att jag inte varit riktigt så noga som jag borde från början, så det kunde ha blivit ännu bättre.

Så här gjorde jag:
Kragen är dubbel. Till den har jag alltså två (likadana) kragabitar och ett mellanlägg (vlieseline). Jag sydde ihop kragens yttersida (längsta sidan). Kortsidorna ville jag ju fästa dragkedjan i. Sen sydde jag fast kragens ena innersida på jackan (den som ska vara utåt om man har dragit upp dragkedjan helt, så att säga) och på den andra sydde jag fast sammetsbandet, som en förlängning av kragtyget. Den sydde jag sedan fast mot jackans avigsida.

1. Overlocka fäst formband/vlieseline på kanten på kragen för att den inte ska töja sig så mycket. Nåla fast sammetsbandet på kragkanten ca 5 mm från kanten och sy fast det.
2. Nåla fast kragens överdel mot jackans avigsida och sy fast bandet. Ändarna viker jag in och nålar fast. De fästes samtidigt med stickningarna längs med blixtlåset.

3. Sy stickningar längs blixtlåstet. Eftersom jag råkar ha en pressarfot till symaskinen som håller ett visst avstånd från kanten (en skena på ena sidan) passade jag på att använda den.
4. Här ser man hur kanten på sammetsbandet fästs samtidigt. Detta är sett från avigan.


5. En liten detaljbild på jackan med blixtlås, infodring och sammetsband.





Mönster:
Eget med utångstpunkt från Meedoms överdel form 1,5.

Material:
Prickig fleece från Jofotex
Vlieseline
Dragkedja 50 cm

Bäst just nu:
Jag har gjort en ny aha-upptäckt! Det är så fantastiskt kul när man kommer på hur man ska göra. Jag vet att jag har klurat på det förut och trott att det var komplicerat. Men det var det ju inte. Det är lite så det är att vara självlärd - man lär sig lite här och där.

Sämst just nu:
Kragen är nog det jag är minst nöjd med. Jag gjorde bort mig lite och sydde ihop hela först, innen jag kom på att dragkedjan ju skulle gå hela vägen upp. Den missen blev aldrig helt återställd, men syns nog mest om man vet om det.

Med skatartröjan i paket och fötterna istuckna i gummistövlarna plaskande hon genom snöslasket till bästisens kalas. På sig hade hon sin nya Filurklänning med matchande tights, min lilla, stora tjej. Många känner säkert igen tyget på tightsen och filuren. Det är från JnyDesign. Jag fick en bit av snälla Jenny, och precis som Gekko visste jag inte direkt vad jag skulle sy av det. Det känns ju lite konstigt att sy en klänning i samma stil som Jennys, när man kan köpa en snyggare på hennes webshop. Men tights finns inte att köpa och en sån här klänning garanterat inte, så det kändes helt rätt att sy.

Figuren på klänningen har jag ritat i olika varianter och med olika ansiktsuttryck på anteckningsblock och lappar i massor av år. Idéen att göra en applikation av den fick jag när jag såg tyget och fick en känsla av hur effekten med flerfärgat tyg som blir lite oregelbundet skulle bli. Men att få till den blev faktiskt lite klurigare än jag trott. Först ritade jag den i "vanlig" storlek och kopierade upp 400%. Sen fyllde jag ut konturerna för att få den lite bredare. Därefter strök jag fast vliesofix på en bit tyg, tog bort skyddspappret, ritade av filuren (spegelvänt), strök fast den igen och klippte ut med nagelsax. Sen pusslade jag bitarna sätt, strök fast dem och sydde. Men jag blev inte riktigt nöjd. Den röda sömmen blev inte riktigt bra mot den brokiga applikationen. Varenda liten glipa framträdde otroligt tydligt. Gör om!

Inte tillräckligt bra....







Fram med nagelsaxen, klippa bort hela den fastsydda applikationen och klänningstyget under. Sen gjorde jag en omvänd applikation istället:

1. Klipp ur motivet ur tröjans/klänningen framstycke
2. Lägg tröjan med en handduk under med avigsidan upp. Spraya med spraylim runt hålet på ca 20 cm håll. Lägg på det tyg som själva motivet ska vara i.
3. Stryk fast en bit totally stable
4. Sy med raksöm nån mm från kanten utmed motivet. Detta för att limspray inte håller motivet på plats riktigt lika bra som vliesofix
5. Sy med tät sicksack eller satängsöm runt kanten. Jag använde bredd 3 och steglängd 0,4
6. Smådelar som ögon och tänder är tillklippta i rött tyg och fastsydda efteråt.
7. Vänd och dra bort totally stablen och klipp bort överflödigt tyg på baksidan. Jag lät rätt mycket sitta kvar och tar resten efter tvätten när limmet löst sig.

Punkt 4 och 5.






Punkt 7. Här ser man alla lagren som man limmade/strök fast i punkt 2 och 3.



Punkt 7.







Rimligen borde man kunna göra så att man först ritar motivet med krita eller självblekande penna och sen syr med raksöm längs alla konturer. Sen klipper man försiktigt bort det tyg som ska bort och syr sen med sicksack. Då borde man slippa sy på alla smådetaljer i efterhand. Men det har jag inte testat än, så jag måste kolla att det funkar. :-)

Mönster:
Klänning: Eget, en utveckling av mitt tunikamönster.
Tights: Ottobre 4/2004. Jag valde dock en storlek för stora, så efter att ha provat dem sydde jag en kanal nedtill och drog i en resår så de blev lite pösiga nedtill istället. Det blev bra.

Material:
Tyget "vågade ränder" från Jnydesign. Tror att man fortfarande kan komma över en bit via hennes blogg.
En helt fantastisk röd Bomull/lycratrikå från Michas Stoffecke. Nästan unset för kraftig för klänning, men till tights tror jag inte man kan hitta något bättre.

Sämst just nu:
Jag börjar med det, för här finns en del att skriva...
När jag först hade sytt klar klänningen var jag inte helt nöjd. Jag hade gjort ett antal kardinalmissar (orkar ni läsa?!). Det med applikationen som inte blev snygg var den första. Den gjorde jag om. Men när jag skulle spraya spraylim glömde jag att vända på framstycket, så jag sprayade på framsidan. In i maskinen, tvätta, stryka, gör om! Den här gången blev det bättre. Ännu bättre hade det varit om jag hade låtit bli att justera vågtyget när jag hade lagt dit det en första gång. Trikå ska man ju liksom helst inte hålla på och dra i sådär; det är så lätte att applikationen blir bubblig. Sen , när jag hade sytt klart klänningen upptäckte jag att framstycket var kortare än bakstycket. Först fattade jag ingenting. Sen kom jag på det. Jag hade inte förtvättat tyget!! Jag som numer alltid gör det hade missat det och nu bara tvättat framstycket som hade krympt! Fatta hur trött jag blev på mig själv (dessutom var klockan alldeles för mycket så jag var trött redan innan). Men sen när vi provade klänningen funkade det och vi får se hur den blir efter tvätt. Kanske sprätta sidsömmarna och sy om dem i värsta fall.

Bäst just nu:
Att min tjej faktiskt blev riktigt fin i klänningen, trots allt. Maken gillade den också och godkände applikationen, så det kändes bra.
Att jag har kommit på hur jag ska göra en omvänd applikation. Jättebra när man har applikationen mönstrad men tröjtyget enfärgat.

I dag är det kalas! Hurra och grattis till äldsta dotterns bästa kompis O som fyllt fem år och ska ha kalas idag. De två och en liten kille till (som förhoppningsvis också kommer på kalaset) har känt varandra precis hela livet och är lite som syskon fast de träffas lite för sällan numera. Men så fort vi pratar med dottern om vilka hennes bästa kompisarna är kommer O och E på tal. Så himla mysigt!

Iställer för att köpa en leksak som present tänkte jag att jag skulle sy en personlig tröja till födelsedagsbarnet. Jag tror och hoppas att få femåringar kan motstå en tröja med skateboardåkarmotiv. Vi får väl se!

Mönster:
Ottobre Creative Workshop 301

Material:
Trikå i bomull/lycra från The Fabric Fairy. Tyvärr slut, såg jag när jag skulle beställa en bit till, men det kanske kommer in igen?
Orange interlock från Nea Nobelle
Blå stretchjersey från Stoff och Stil

Bäst just nu:
Jag gillar tyget! Det passade perfekt ihop med den orangea interlocken.

Sämst just nu:
Att jag aldrig lär mig att det är urkasst att köpa en meter! Det är antigne för mycket eller för lite och räcker aldrig till två plagg! Minst 1,20 ska det vara. Måste det vara jämna halvmeter så får jag ta 1,5. Måtte jag aldrig glömma det igen!!

Medan storasyster fortfarande hade rosa som favoritfärg (hon har nämligen blått som favoritfärg nu, min kära femåring) planerades den här kjolen. Den laxfäragde stretchmanchestern inhandlades på Jofotex samtidigt som jag köpte tröjtyger. Egentligen fattade jag inte att det var stretch i den förrän jag kom hem och började sy. Ett jättefint tyg, enda nackdelen var att det blev en aning mer svårsytt.

Som kontrast mot det rosa valde jag att ha vita stickningar. Jag hade nog egentligen trott att de skulle framträda mer. Inte så att jag är missnöjd, jag bara konstaterar att jag hade sett kontrasten lite mer tydlig för mig.

Mönster:
Ottobre 4/07

Material:
Laxrosa stretchmanchester från Jofotex

Bäst just nu:
Jag gillar mönstret skarpt! Jag tycker det är roligt med stickningar och detaljer. Tidskrävande men roligt. Kan mycket väl tänka mig en jeanskjol i det till våren, men då måste jag nog övertala dotterna att det faktiskt är kul att ha kjol. :-)

Sämst just nu:
Att jag mätte resåren lite slarvigt och fick en för slapp linning. Dessvärre hade jag också sytt fast den hela vägen runt, så det blev extremt trist att sprätta. Men jag gjorde det faktiskt!

En av de som handlat retrobrallor av mig återkom med en fråga om jag antingen kunde sy ett par hängselbyxor som dessa eller ett par retrobrallor till. Jag tycker ju att det är roligt att sy retrobrallorna, men antog ändå utmaningen att få till ett par hängselbyxor i storlek 68 istället. Kanske för att jag hittills inte känt mig riktigt nöjd med kantbanden kring hänglsekanterna och tyckte detta var ett bra tillfälle att göra det rätt. Faktum är att jag först sydde ett par som jag kasserade. Eller i alla fall inte var tillräckligt nöjd med. Par nummer två blev bättre. Mellan de två paren satt jag och sydde fyra olika hängselband på lika många sätt för att komma på vilket jag gillade bäst. Grundidén är densamma och den har jag sett på ett färdigt plagg, så den idén är ingalunda min, men jag tyckte den tålde att låta sig inspireras av.

Mönstret (från Ottobre 6/2007) fanns bara upp till 56, så det första var att förstora upp det. Sedan var det dags för den STORA utmaningen. Kantbandssvängar. Min Coverpro med bandkantare fixar inte det och när man nu har en sån som syr fina band i övrigt vill man ju gärna utnyttja det. Det är ju en sak om man ska behålla byxorna, men om de ska till någon annan vill man ju att de ska vara så bra det bara går.

Hoppas, hoppas, hoppas att de passar, för jag har inte haft möjlighet att prova på någon med storlek 68...


1. Istället för att ens försöka göra böjarna syr man kantbandet hela vägen ut. Eventuellt har man klippt hängselbanden aningen sneddade mot toppen, men absolut inte helt spetsiga.

2. Man viker hängselbandet dubbelt räta mot räta med de båda kantbanden på varandra och syr av. (OBS att man måste ha lagt till sömsmån på plagget)

3. Vänd rätt och sy fast ändarna med ett par stygn över skarven ganska långt ned. Se till att banden ligger bra på baksidan.


4. Så här ser det ut på baksidan.



5. Sen klipper man bort sömsmånen. Det bubblar sig fortfarande en aning, men det kommer man inte ifrån.


6. Färdigt! För att påfrestningen inte skulle bli för stor strök jag fast en bit velour med hjälp av vliesofix innan jag tryckte dit tryckknappen.

7. Framifrån. Inte helt opilligt, men ändå ett bra sätt att kanta hörn.

Två? Egentligen är den ena den här, men det blev så fint att fota båda. Och de ska flytta hemifrån ihop (återigen kränger jag ungarnas saker!).

Egentligen är säkert många trötta på att titta på haklappar, men jag tänkte visa ett litet fiffigt fack som samlar upp matrester. Fickan är nämligen sydd i dubbelt vaxtyg och uppvikt 2 cm längst ned. På så vis slipper man matrester i skarven.

En annan grej jag vill passa på att tipsa om är kirurgtejpens givna plats i sykammaren! Först är den jättebra istället för nålar, som här när man inte vill perforera vaxtyget (se understa bilden). Men framför allt är den kanon när man vill tejpa mönsterpapper. Vanlig tejp lossnar från mönsterpappret (jag har det som är lite vävt istället för rent papper), men inte kirurgtejpen. Den är lätt att flytta och att lossa på efteråt. Helt suveränt!


Mönster:
Eget

Material:
Vaxat landskapstyg från Jofotex.

Bäst just nu:
Tyget och modellen. Extra glad är jag att jag lyckats återskapa en borttappad favorit (kan vara så att den legat för länge och gonat tillsammans med en gammal banan eller något och därför fått gå till de sälla jaktmarkerna...)

Sämst just nu:
Att nyansen på det röda kantbandet är olika på de båda haklapparna. Det gör kanske inget egentligen, men perfektionisten inom mig hade gillat det!

Efter mitt förra inlägg om multifärgade retrobrallor kom ett mail med en fråga om jag skulle kunna sy ett par i rosa/lime/gult och turkost. Kantbandet blev ljusturkost.

Vi bestämde leverans efter barnbidraget. :-) Här är resultatet!

Mönster:
Eget

Material:
Gul velour; Jofotex
Rosa och turkos velour; Nea Nobelle
Limefärgad velour; minns inte!
Aquafärgad/ljusturkos mudd från Stoff och Stil

Bäst just nu:
All lek med färger. Jag blir lycklig av att få sy färgglada plagg!

Sämst just nu:
Nä, kan inte komma på nåt!

Jag berättade förut om att jag hade sytt ett bonusplagg till min bekanta med "klädtraven". Nu har hon fått sina plagg och jag kan blogga om det hemliga plagget. Det är den här tunikan i gröna tyger.

Yngsta tjejens favoritfärg var ju grönt och jag hade beställt lite extra av det prickiga tyget. När jag höll på att sy den beställda tunikan kom jag på att det ju kunde bli en jättehäftig kombination med stjärntyget jag hade lite av i tyghyllan. Om färgerna stämde. Och det gjorde de. Det fick bli en liten present också!

Tyvärr var jag lite klantig när jag klippte till, så jag har ett extra framstycke i strl 110. Min äldsta har just vuxit ur den storleken och det dröjer sådär 2,5 åt till min yngsta kan ha den. Och SÅ mycket tyg köpte jag ju inte. Alldeles för lite, egentligen.

Jag tycker själv att kombinationen blev jättelyckad och hoppas att lilla J gillar den också.

Mönster:
Eget. Samma som till den gröna tunikan, fast en annan skärning och vanlig halsringning istället.

Material:
Grön trikå i bomull/lyckra från Fabric Fairy
Stjärntyg köpt på Jofotex förra hösten. Tyvärr slut sen länge.

Bäst just nu:
Jag gillar den!!!

Sämst just nu:
Jag hoppas att det inte bara är jag som tycker om den!! :-)

Jag tänkte jag skulle utöka min tutoriallista med att visa hur man kan sy upp ärmsömmen och fästa overlocktråden på samma gång. Ingalunda någon nyhet för många, men för någon kan det kanske vara ett tips.

När jag syr tröjor brukar jag först sy axelsömmen, sen fålla upp ärmarna, sy fast dem i ärmhålet och därefter sy ärm-sidsömmen (dvs från ärmen, hela vägen ned till tröjans fåll). Sist fållar tröjan. Kanske en självklarhet för många, men första gången jag sydde en tröja förstod jag faktiskt inte hur jag skulle göra. Jag hade sytt ihop först axlarna och sedan ärmarnas sömmar, så jag hade två färdiga ärmar och en halvfärdig tröja! Hur jag sen skulle sy ärm/sidsömmarna blev ett totalt frågetecken. Sy fast ärmen som i en cirkel och sedan i ett svep ta mig ur cirkeln och sy sidsömmen ned till fållen?!! :-) Nu har jag lärt mig, men jag lärde mig också att det faktiskt inte alls är självkart hur man gör ens de "enklare" detaljerna.

1. Här har jag först fållat ärmen, sytt fast den på tröjan och sedan sytt ärm/sidsömmen från ärmfållen ned till tröjans fåll. Kvar är en lång korv av overlocktråd som jag inte fäst.

(Det ser kanske ut att vara ett lite konstigt trådval, men själva tröjan går i turkost, så därför valde jag att sy med turkos tråd trots att ärmarna är av grönt elefanttyg.)

2. Här har jag lagt den ofästa overlocktråden utmed sömmen.

3. Jag viker sömmen mot ärmens baksida med overlocktråden emellan och syr ett par stygn från rätsidan med vanliga maskinen, antingen med samma färg som tröjan eller som tråden i fållen.

Min maskin klarar inte att sy i så många lager, så man får låta den stampa några gånger på samma ställe, sedan lyfta pressarfoten, flytta fram och stampa några gånger till.

4. Till sist klipper jag av overlocktråden. Då har jag sytt upp sömmen och fäst overlocktråden samtidigt.

5. Så ser det ut från rätsidan när det är färdigt.

En bekant undrade om jag hade tid och lust att komplettera hennes döttrars garderob. Det resulterade i den här klädtraven. En tunika, två tröjor och två retroklänningar.

Alla plaggen har jag egentligen sytt en eller flera gånger förut. Ändå blev det lite pyssel med det mesta. Till tunikan hade jag inte något mönster i rätt storlek eller något bra tyg (grönt var favoritfärgen), så det fick jag leta rätt på och beställa (hittade det jag letade efter i USA...). Inte heller till retroklänningarna hade jag något mönster i strl 110 eller 122, så de skulle fixas. Elefanten var jag tvungen att göra en ny schablon till, eftersom jag tvättat bort den gamla sen ett tag tillbaka (där ser man fördelen med att ha fler än en ram att trycka med) och hästtröjan talar ju för sig själv. Den är rätt pysslig som den är! Plus att jag slarvat bort "hästtyget" och fick ägna massa tid åt att leta för att till slut ge upp - snälla maken svängde förbi tygaffären på väg till ett annat ärende.

Idag har jag avslutat uppdraget och skickat klädtraven vidare. Mission completed! Hoppas grejerna passar och att töserna blir fina och glada!
Material:
Retroklänningarna är sydda i finspårig manchester från Jofotex
Elefanttröjan är sydd i turkos interlock och grönt elefanttyg, också från Joftex. Hur jag gjort trycket kan man läsa här.
Hästtröjan är sydd i rosa och gul Hilcointerlock från Nea Nobelle. Applikationen är sydd i E-slöjdstrikå och "hästtyg" från Sundbybergs Textilcentrum. Hur jag gjort när jag sytt den kan man läsa här.
Tunikan är sydd i en grön bomull/lycratrikå med vita prickar från Fabric Fairy. Jag gillar verkligen när prickarna inte är tryckta på tyget utan att tyget är infärgat runt dem. Synd att frakten kostar lika mycket som tyget...

Bäst just nu:
Det känns så himla bra att ha kommit i mål! Fem plagg avklarade. Eller egentligen sex, för jag skickar med ett extraplagg, ett sånt där "jag-bara-kunde-inte-låta-bli-att-testa-det-här-plagg". Men det bloggar jag om senare, när kläderna har kommit fram till mottagaren. Tanken är ju att det ska vara en liten överraskning.

Sämst just nu:
Det tog lite tid. Inte jättelång tid, men mer än jag hade önskat. Men ibland blir det sådär att man ska vänta in rätt tråd, eller bara göra föärdigt något annat innan eller, som i det här fallet, designa ett nytt tryck för att kunna göra det samtidigt i tryckramen. Eller att man hoppas att en försvunnen tygbit ska dyka upp.

Jag hoppas i alla fall att grejerna kommer att ha varit värda att vänta på.

Här kommer en vidareutveckling av velourklänningen jag sydde till Lucia. Jag ville ha den lite kortare, kanske något insvängd och lite mindre krage. Sagt och gjort. Jag putsade till mitt mönster och satte försiktigt saxen i velouren "Lenny" som jag köpte hos Nea Nobelle på Syfestivalen. Jag hade sneglat på den länge, men tyckte det var dyrt lite över gränsen. Men när jag sen stod i princip intill det en hel lördag var det kört! Jag kom hem med en dryg meter i alla fall! Och tror ni inte jag klippte fel ändå, fast jag var så försiktig?!

Inte nog med att jag klippte fel - när jag hade klippt till alla delar och städade bland grejerna i syrummet hittade jag plötsligt det riktiga velourklänningsmönstret. Det jag hade ritat först, sen ratat och förbättrat. Gissa om jag blev trött på mig själv. Jag beslöt i alla fall att sy klart klänningen, för det var ju inte fel på mönstret egentligen, bara att jag hade tänkt lite annorlunda. Faktiskt blev jag väldigt nöjd med klänningen i alla fall - tur det med dyra velouren och allt. Det är alltså ingen risk att Lennyklänningen inte kommer till användning! :-)

Jag borde egentligen kombinera ihop de båda, så har jag fått den optimal. Det jag gillar med den förra är att den är rakställd och har pös i ärmarna. Det jag gillar med den här är den smalare kragen, att den är lite snävare och lite kortare.

Jag hade lite pyssel med mönsterpassningen. När det är radnigt tyg känns det så himla viktigt att få till ränderna jämnt, framförallt på framstycket. Först började jag med att tråckla med vanlig sytråd, men det drog sig ändå (trots att jag hade använt formband som jag strukit fast där jag skulle sy på dagkedjan). Då tog jag till limsprayen! Jag maskerade tyget med ett papper. Försiktigt sprayade jag sen lite limspray på framstyckets sömsmåner. Sen gick det bra att fästa mot dragkedjan och nåla ordentlig med vanliga synålar. Kanske är det fusk med spraylim, men ibland är det rätt bra att ta till!

Mönster:
Eget

Material:
Randig velour "Lenny" från Nea Nobelle.
Dragkedja
Formband till framsyckena där dragkedjan sitter
Vlieseline för stretchtyger till kragen.

Bäst just nu:
Kanske mönsterpassningen av ränderna. Och så är jag faktiskt rätt stolt över min klänning, för trots de små missödena på vägen tycker jag den blev riktigt fin.

Sämst just nu:
Att jag dabbade mig med mönstret. Det blev ju bra ändå, men jag hade så gärna velat ha ärmarna lite pösigare. Jag skulle också behöva snickra lite på formen på kragen i bakkant.